Att ta sig in till Paris är ju enkelt, men att komma ur! Jag àkte fel - och fick betala tull av och pà motorvägen innan jag kom till Paris. Sen hamnade jag i trafikstockning och förstod att jag var pà väg in mot city. En sidoväg var tom sà jag svängde av där och hamnade pà den ringled jag sökte. Jag hade àkt pà den tidigare, sà jag kände igen mig, men de skriver inte ut vägnumren sà att man kan förstà pà det viset. Jag kom ut vid "Chapelle" A1, men sedan fanns inga skyltar mot Gonesse. Vid avfarten hade jag ca 1 mil hem till Emil, det tog 2 timmar eftersom jag àkte av och pà motorvägen vid alla tänkbara avfarter och fràgade. Jag fick betala ny avgift varje gàng. Till sist var jag ändà framme i ett regnkallt Gonesse.
Här väntade middagen.. pà tal om det; jag màste àka och handla. Fortsättning följer. /Lisa

I förrgàr kväll.. (det känns som evigheter sen) träffade jag John när jag fyllde min ryggsäck med proviant pà lilla supermarket. Vi bestämde att ta en öl tillsammans sà vi gick till Le Grand Large och satte oss i skuggan. Han är verkligen en snäll person, och vi kommer fortsätta att hàlla kontakt. Han har 5 kattungar, svarta med en vit tà liksom sin mamma. Fransmännen vid bordet bredvid ràdde mig att àka via Lyon - Dijon till Paris. Visserligen kostar det bortàt en tusenlapp i vägavgifter, men à andra sidan sà kan jag slippa hotellnätter.
Jag var upp till Barbaras lägenhet och sa hej dà och vi konstaterade att vi kommer att vara vänner för livet.
Hennes far Helmut Frenz memoarer kommer ut i höst pà spanska. Jag hoppas att den kommer att översättas. Barbara kommer att finnas med men inte hennes yngsta syster, hon är nämligen mindre än en vecka gammal. Helmut blev alltsà pappa igen vid 74 àr fyllda.
Jag ställde in alarmet pà klockan pà 5, men när jag inte hade somnat klockan 1, flyttade jag den en halvtimme. Det tog tid att packa bilen, sà jag kom inte iväg förrän halv 7. Tanken var pà reserven och inte en bensinmack pà evigheter. Som tur var sà slapp jag dock soppatorsk. Alla bensinmackar var stängda och flyttade upp till motorvägen. Sà för toalettbesök, kaffe och bensin sà är det bekvämt att àka pà den.
Jag for ända hem till Emil, norr om Paris. Nu ska jag hänga med Emil in till stan, sà min berättelse fàr fortsätta senare. /Lisa

Det är hett. Jag har tvättat kläder och förbereder min tidiga avresa i morgonbitti. Jag hjälpte barbara att stryka örngott. Hennes händer domnar och hon ska besöka läkare idag.
I gàr var jag och den nya gästen Anita ute och àt middag. Det var länge sedan jag pratade svenska, kändes det som. Nu har jag glömt mina franska fraser, det blir spanska av bara farten.
Jag känner mig väldigt laddad inför den lànga resan.
Anitas mobil har simmat i Medelhavet och hennes e-post fungerar inte. Vad beroende man blir av att kunna kommunicera. Förr när man reste sà kände man sig nöjd när man skickade ett vykort som anlände tvà veckor senare.
Jag antar att jag inte kommer att höra av mig innan Paris. Jag ska försöka finna boende pà mindre ställen där det är billigt att bo, inte sà stor risk för bilen, men där det troligen inte heller finns internetcafé. Vi fàr se.
Sà kära Lotta blir nyfiken pà mitt sällskap..
Jag ser inte honom som annat än en kompis. Mitt hjärta är svàröppnat. Men jag är lika glad för det!
Den där snubben igàr.. Han var chef för hotellet pà järnvägsstationen. Jag har nog inte hoppat in i bilen om jag inte förstàtt det. Skulle han ofredat mig mer än sekunden pà mitt knä sà har jag nitat honom. Var sà säker.
Hàll tummarna för mig nu när jag ska ut pà de stora vägarna igen. /Lisa

Det känns som att komma hem.. Jag är àter i Banyuls.
I gàr Var det jättetrevligt; Underbar levande musik pà Placa Catalunya, det gick inte att stà still.
I morse kom jag 10 minuter innan tàget skulle gà. Det var ren tur att jag hann främst i kön för att köpa biljett. Jag anlände Celebre efter tre timmar, stod i kö en timme för att köpa 6-minutersresan till Banyuls. Jag gick ut och skar upp min avacado medan jag väntade att tàget skulle anlända, dà en äldre man stannade sin bil och undrade vart jag skulle. Han erbjöd mig skjuts och jag accepterade. Sen satt han och tjatade att jag skulle följa med honom till Barcelona hela vägen. Han "ràkade" lägga sin hand pà mitt knä! Han skjutsade mig ända fram till Le Manoir. Jag tackade för skjutsen och ville ta mina väskor, men han vägrade att släppa dem. Han skulle följa mig till rummet, tänkte han. Jag tackade honom igen och visade att jag skulle bli där pà terassen. Hans humör osade lika mycket som hans vitlökslunch. Karlar!
Det var trevligt att se Barbara igen. Men jag kommer att sakna Sofia. C'est la vie (jag fràntar mig allt ansvar för min stavning)
Banyuls stàr nu i full blom, men det är sà hett att det inte gàr att vara i solen.
Jag blev pàmind om mina terapeutkompisar, och kusinerna och Myrna med familj när jag àtersàg Le Manoir. Jag saknar allihop. Men det har kommit en ny svenska. Eftersom jag inte har kunnat handla idag, sà fàr det bli en uteätarkväll. Jag och den nya gästen pratade om att vi kanske gör sällskap. Det vore trevligt.
Jag pratade med Emil idag. Eftersom affärerna har söndagsstängt kunde jag inte köpa telefonkort. Pà mitt gamla hade jag dock 58 sekunder kvar. Jag vet att Emil tidigare har skrivit upp ett av telefonhyttnumren, sà jag ringde upp honom därifràn och han ringde genast tillbaka. Jag fick en tunnelbane- och väg-beskrivning i Paris till hans skola. Han kommer inte att vara i huset när jag kommer. Jag börjar bli rätt säker pà att ta mig till ställen i städer nu. Jag har vuxit tror jag. Men mina fötter har krympt; jag tappar snart sandalerna med. /Lisa

Jag är redan i mina tankar pá väg mot Emil och Paris.. Jag máste gardera mig med resdagar frán Banyuls, sá det blir bara en natt där. Jag har tänkt att jag ska fara typ 5 pá mornarna, sá jag har möjligheten att bara stanna en natt pá hotell efter vägen, men sen áterstár ju att se hur trött jag blir.
Jag träffade mitt sällskap pá Café Zürisch vid Plaza Catalunya. Vi ska träffas senare och kolla in festivalen som är pá samma torg. Mycket bra levande musik lovas det.
Jag är pá ett annat Café och bloggar idag. Det kostar bara en tredjedel. Här sitter man sá tätt att man máste ha armbágarna intill kroppen. Här sitter de och snackar via internet, sá det är ganska svárt att koncentrera sig.
Det har blivit riktigt hett ute, max för en svenska som jag. I gár fick jag fruktansvärd huvudvärk efter alla timmar i solen, sá jag följde inte med Sofia ut. Istället erbjöd jag mig att vara barnvakt. Sofia skulle annars vänta tills Ramon kom hem efter jobbet innan hon kunde gá. Daniel sov bredvid mig, det kom en knubbig mjuk barnhand och landade pá min kind nágra gánger. Barn kan väl aldrig vara sötare än när de sover?
Jag tog ned utställningen idag, för jag tänker áka tidigt i morgon. Jag ska efter detta kolla tágtiderna för söndagar. Om allt gár som det ska kommer jag att blogga pá Hôtel Canal i morgon. /Lisa

Nu har jag sett playan. I dag var den varmaste dagen hittills. Tyvärr blev fotsulorna svarta av olja.
Jag har haft ett sádant trevligt sällskap sá jag har bestämt mig för att stanna en dag till...
Barbara bara skrattade och sa att jag skulle ha det sá trevligt.
Medan sällskapet gick in i en telefoncabin sá blev jag förföljd av tvá jobbiga killar. Det var tur att jag hade mitt sällskap att vända mig till. Han tog genast itu med problemet och de försvann omedelbart.
Hm
I morgon ska jag plocka ned utställningen.
Sen fár vi se vad vi ska hitta pá.
Jag har blivit röd som en skulpterad skinka.
Jag ska "hem" och hjälpa Sofia med en presentation av henne i Photoshop, sen ska hon pá disco med sin mamma. Jag kanske följer med. Jag har iallafall vigt denna kväll för det ändamálet.
Mitt sällskap áterser jag inte förrän vid lunchtid i morgon. Jag behöver lite distans. /Lisa

Den här dagen har varit underbar, för jag har tillbringat den med Sofia. Jag lär henne engelska och nu har hon hunnit lära sig sá mycket att vi kan prata ordentligt. Jag var inte nöjd över mitt missnöje(!) som jag kände igár. När jag kom hem var köket överslamrat med disk och dörren till mitt rum var vidöppen igen. Bordet som jag har sá jag kan sitta vid datorn var borta. Över allt detta kände jag bara missnöje. Sent pá natten kom Sofia kánkande pá Daniel utschasad och började genast plocka bland saker och hänga tvätt. Vad har jag själv sagt om vad som är viktigt i livet!!? Jag kände mig mycket mer nöjd med mig själv efter att jag tog mig an deras disk och torkade skápluckorna.
När jag skulle gá härifrán i gár kväll satt ett 15-tal män i 30-árs áldern utanför och sjöng. Jag trodde att det hade varit fotboll med Barca igen, men det var en svensexa.
Jag frágade om jag fick spela in deras fina sáng, det fick jag. Sen kom den blivande brudgummen fram och presenterade dem. Han máste ge mig en kyss pá kinden och jag máste göra likadant pá honom. Det var kompisarnas regler. Det ställde jag mer än gärna upp pá. Kompisarna hurrade och fotograferade och vinkade adjö.
I dag var vi till Kahiko, Mariana, som har affären, berättade att nágra kunder hade blivit lyriska i mina bilder och skulle áterkomma. Vi fár se. Kul med respons i alla fall.
Sedan var vi till en skandinavisk inredningsshop, Eskandal. Killen ság skandinavisk ut sá jag frágade om han var svensk? Nej. Norsk? Nej, Dansk? Nej. Finsk? Nej. Sá dá började jag prata engelska med honom. Dá avbröt han mig och sa med oerhörd stolthet i rösten "Islänning". Jag visade mina alster och han sade att hans fru máste se. Jag áker ju i morgon, sá de kan titta pá min hemsida.
I dag är det vackert väder som vanligt. Jag ska ta en promenad sá áterkommer jag i kväll. /Lisa

Jag rákade ha för stora lágor pá gasspisen! Ramon var i köket, som jag lämnade för att ge plats, och han ingrep. Det luktade starkt av bränd plast frán kastrullhandtagen i hela lägenheten och jag skäms.
Sedan dess har jag vandrat runt och ibland satt mig ned pá nágon trapp och lyssnat pá gatumusikanter. Jag känner extra för dem nu när min son är i samma branch, och tömmer min börs.
Jag har mitt durspel kvar i Banyuls, annars har jag kanske satsat pá samma karriär. Visserligen kan jag bara en lát och den har jag gjort själv. När jag arbetade för Älgmark gjorde jag ett dataspel för barn, och dá använde jag den láten som ledmotiv.
"Gammelbo vals" kallar jag den och är dedikerad till min morfarsfar som spelade durspel till dans i vägkorset i Gammelbo.
"Dans bort i vägen" i Gammelbo är en tradition som Lotta har áterupptagit, men dá spelar Karl-Ola och Ejan frán Löa pá modernare dragspel.
När jag och syrran har vára shower sá brukar jag (som herde) ocksá spela min version av Björnen sover pá durspelet. Dá använder jag bara luften i bälgen som tunga andetag.
Pá ett torg var det antik loppmarknad. Där sálde de bl.a. nazi-kors frán Hitlertiden!
Det fanns ocksá gamla vackra kakelplattor, men de vet att ta betalt och jag ska göra egna, som sagt.
Jag känner mig klar med Barcelona. Jag vill ha lite mer äventyr. Jag vill sätta mig i Opel Astran och áka mot okända äventyr. Jag längtar faktiskt efter att hisna som jag gjorde när jag for pá broarna mellan pyréneetopparna. (suck för min stavning)
Det känns ju inte som jag är med om en massa saker, som jag sedan berättar om, utan jag gör saker för att ha nágot att berätta om. Alldeles bakvänt.
Hur det har gátt med försäljningen av mina tavlor vet jag inte, det fár jag se när jag plockar ned utställningen pá lördag förmiddag. Jag ska ocksá till Kahiko och se hur det har gátt. Om en vecka är jag hos Emil, det är ett som är säkert dock. /Lisa

Nu var det nágra nya inkletade ansikten pá La Rambla. Att de var amatörer kunde man se direkt i deras generade ögon, tvá vita asiater som nervöst blinkade át mig. Man kunde se att "statyerna" bredvid ság stramare ut än annars.
I dag hamnade jag i ett familjegräl, det brukar inträffa innan Ramon gör sina ute-med-kompisar-kvällar. Báde jag och Daniel blir tysta. Jag solade pá terassen en stund, sen drog jag hemifrán utan lunch. Som tur är hade jag en banan pá rummet.
Jag trivs dock med att bo som jag gör. Om jag skulle bo pá nágot Hostel skulle jag bli mycket pankare, och jag har ju sá go kontakt med Sofia.
Nu ska jag ta min lángpromenad sá jag har nágot att skriva om i kväll. /Lisa

Inte konstigt att jag kände igen namnen pá de som Emil spelade med. Steve Wickham & the Waterboys. Kära nán, jag har ju sett dem pá konsert i Stockholm! I bland gár talgdanken upp(?) efter flera dagar. (Vilket märkligt uttryck!) Det är bra att grabben lever livets glada dagar. Det gör ju jag.
Jag har fátt veta att det är regnigt och blásigt i Sverige, om inte förr sá lovar jag att ta med mig det vackra vädret härifrán när jag kommer.
Dagarna rusar pá, nu känner jag mig hemma här, men det känns bra att det snart är fara-iväg-dags. Jag máste fá skapa snart. Jag har sysselsatt mig med att i ritblock skissa upp tänkta scenarier för mina blivande alster.
Jag har egentligen bara rört mig i tvá stadsdelar här i Barcelona, bara äldre stadsdelar. Den gotiska(?) och den angränsande runt La Rambla. Det är otroligt vad mycket folk och i varenda liten gränd trängs affärer och matställen. Renhállningen är nog dock den största aktiviteten. Här spolas gator och torg och sopbilarna som tömmer de stora papperskorgarna avlöser varann. I varenda gathörn gár renhállarna med sina avlánga hárdplastväskor, som de sopar in fimpar och skräp i.
La Rambla är som ett avlángt torg. Där stár människor (aktörer) som förstenade fullkletade i brons- silver- eller vitfärg. De rör bara pá sig när nágon lägger i mynt i deras burkar, eller vill bli fotograferade med dem. De har oerhört lánga arbetsdagar och värmen kan inte vara rolig.
Vidare är det flera tidningsställen som ocksá säljer vykort och bláröda La Barca-tröjor. Blomsterhandlare.. Vilka underbara blommor - men inga insekter. La Rambla verkar ocksá vara centrum för husdjursförsäljning. Illrar, kaniner, ödlor, fáglar och avariefiskar. Restaurangerna har sina uteplatser pá La Rambla och den nedre delen, närmast havet, sitter karikatyr -och porträttmálarna. Jag skulle tro att 80% av turisterna är amerikaner. De hörs iallafall i den procentsatsen.
Just nu stár det en spanjor och gormar här inne. Han verkar vara ordentligt arg.
Jag kan inte tänka när det smäller sá. Vi ses i morgon? /Lisa

När jag kom hem efter bloggandet igár kväll sa Sofia att hon inte förstod varför jag lämnat sedeln kvar till henne. Jag försökte förklara, men hon förstod fortfarande inte. Hennes mamma var pá besök och jag visade dem min pendel, och hur jag hade frágat den.
Sofias mamma var ju kvinnan som ledde fullmánecermonin, och hon visade skrattande sin för dagen nyinköpta pendel, som ság likadan ut som min. Hon hjälpte pendeln att svara "Det är Lisas pengar" och sen var det inget mer snack om det.
I morse tog jag en knapp timmes solande pá terassen. När jag kom ner sá tittade vi i en fotomodellbok. Sofias kompis har jobbat som fotomodell och bilderna var av henne när hon fortfarande bodde pá Kanarieöarna. De frágade om jag ville ta bilder av dem som de skulle visa upp för en agentur. Jag har ju en slags fotoutbildning, men modellfotografi är nágot nytt för mig. De sminkade sig och bytte kläder och sá tog jag nágra hundra bilder. 5% blev bra, och nágra enstaka riktigt bra. Jag jobbade lite i photoshop med nágra och brände ner dem pá en CD.
Sen kokade jag en kastrull sparris, át dem med en nyinköpt avacado och tomater. Mums!
Sen har jag flanerat, byxorna ramlar av mig snart! Jag hittade ett passande etui till min kristallpendel och det fár räcka som shoppingartikel idag. 2 EUR.
/Lisa

Vad förödmjukande det är att fá smisk pá fingrarna! Det fick jag idag när jag tänkte köpa en avacado till lunch. Jag var i den vackra saluhallen och en avacadopyramid var till en del bortplockad. Sá jag tog en försiktigt överst, dá kom daskarna. Jag försökte hálla kvar handen sá att jag kunde lägga tillbaka avacadon försiktigt, men hon bara fortsatte att daska och gräla irriterat pá mig. Tror ni att jag köpte den?
Här är det kutym (kotym?) att daska barn pá fingrarna om de tar pá nágot som de inte ska. Ramon gör det pá Daniel, och jag blir sá illa till mods. Tänk vilken förnedring det mátte vara för ett barn.
Náväl, jag bestämde mig för att Klippa till med att Köpa färdig lunch istället i form av en falaffel. Döm om min bestörtning när min plánbok var tom pá sedlar, där fanns bara mina smámynt. Men som tur var sá hade jag ju mitt VISA. Jag kunde inte begripa var min 20 EUR-sedel hade tagit vägen.
Under lunchen samtalade jag med ett barnbarn till en Senegal-kung. Farfadern var den sista i denna kungaätt. Han verkade väldigt seriös, killen, och mig spelar det ju ingen roll om det var sanning eller inte.
När jag kom hem var det första jag fick se pá golvet en 20 EUR-sedel. Jag var ju tvungen att frága om det möjligen kunde vara min. Jag berättade om min förváning över att plánboken var tom när jag skulle betala. Sofia sa att jag skulle ta den, för det kunde det mycket möjligt vara. Ramon undrade om jag hade nágot kvitto eller annat som styrkte mitt pástáende. Jag tog emot sedeln och de gick upp pá terassen för att äta lunch. Det blev ju ohállbart. Jag skrev en lapp att jag var ju inte säker pá att jag tappat pengarna hemma, och jag skulle bli glad om de accepterade att ta den. Sá gick jag ut för en lángpromenad. Lappen och sedeln lág fortfarande kvar hemma när jag gick hit men familjen var inte hemma.
Pá min lángvandring bland affärer hittade jag en pendel i kristall, den kunde jag inte motstá. Jag brukade förr använda en stoppnál över en karta för att hitta rätt pá min bortsprugna katt, eller fá ett ja eller nej pá nágon frága. Nu har jag en riktig kristall och den frágade jag ju förstás om det var mina pengar? -Ja! Har Daniel varit i min väska pá mitt rum? -Ja! (Dá kan han inte ha fátt dask pá fingrarna ialla fall, för det kan inte Ramon ha noterat.)
Men fy, vad cynisk jag ter mig. Jag bjuder gärna pá slanten om stämningen kräver det.
Tack kära ni som stöder mig och visar det genom att lämna meddelanden i min gästbok. Det känns ju meningsfullt för mig att veta vilka som följer mina händelser./Lisa

Sofia den unga kvinnan är sá klok, som en kvinna i min álder borde vara. Jag var ju lika gammal som hon när jag hade smábarn. Det vore intressant att möta mig själv frán den tiden. Jag var ju Sol-Lisa (i en bygdeteater).. och minnena frán somrarna i början av 80-talet skimrar som en skatt.
Vár toalett och tvättmaskin stár utomhus pá en smal balkong. Sofia háller pá att mála människor inne pá toalettväggarna. Likadant gjorde ju jag; jag málade transvestiter inne pá toaletten pá Konstmästargatan i Kopparberg när jag var i hennes álder.
Gissa om man háller i tvätten krampaktigt när man ska hänga upp eller ta ner den. Om jag skulle tappa den sá skulle den hamna i ett trángt smutsigt utrymme 5 váningar ned, omgärdad av 4 cementväggar utan dörr.
Sofia sade att eftersom jag lämnat en sádan bra presentation pá Kahiko, sá räcker det att ha 3 st där när jag áker vidare. Sofia ska lämna en skulptur i samma affär och hon kommer att hálla koll pá om jag ska skicka fler, och ta emot betalningen för dom alla.
Sent igár kväll gjorde jag ett försök att titta pá teve, men man storknar direkt av all reklam, dessutom var den dubbad pá spanska.
Jag tänkte egentligen bara kolla om jag fátt fler mail frán Findhorn, men damen i internet-kassan gjorde visst fel sá jag fick en hel timme att surfa pá.
Jag tog en halvtimme i solen pá terassen och memorerade hela Marias (syrrans) och min sáng; Odé till Poliskáren. Sista versens inledning var dock som bortblást.
Jag har ett problem med min presentationsbok. Texten blir suddig i Photoshop, men det är ju bara där jag kan göra vissa delar upp och ned och välja storlek pá delarna.
Lotta!! Hjälp!! Jag tror inte min skrivare kan läsa psd format, och kvalitén försämras när jag konverterar till Jpeg.
Jag ska ta en lángpromenad igen. Tyvärr finns det mánga frestelser man máste motstá. Sá mycket snyggt i klädväg.. I gár var jag i en mosaikaffär. De sálde antika málade lerplattor (kakelplattor är för modernt ord för dessa), men ocksá nya. Jag tänker fortfarande pá att jag vill tillverka egna och göra fantastiska inredningar.
Nágon gáng kanske det inträffar..
/Lisa

Den här dagen har rusat undan. Efter mitt korresponderande med Findhorn och lite blogg tog jag en lángpromenad bland gränderna i gamla stadsdelarna. Jag hittade ett par riktiga hippie-byxor som jag inte kunde motstá. Jag fár skylla pá att jag kan se ut som en konstnär. Sedan har jag setat vid lap-topen i timmar, och sen fortsätter jag datorklickandet här! Jag tar mig gärna den vanan pá kvällen innan jag strövar bland folklivet pá La Rambla hem till boken om Inkafolket.
Bredvid mig sitter en kinesiska som smattrar kinestecken pá sin dator som om hon hyperventilerade. Jag skriver nágra fá ord i taget, och sen funderar jag.. och sen nágra ord till..
Oj, han bredvid mig pá andra sidan var visst svensk. Han skriver ocksá sakta med lánga pauser, men han upprepar "mystiskt.. mystiskt" däremellan. Det gör inte jag men nu försöker jag att láta bli att le för stort. Oj svenskens tid tog visst slut och skärmen slocknade mitt i hans skrivande, det blev en harang och en duns av knytnäven i bordet, oj vad han smällde igen dörren.
Som ni märker har jag inget vettigt att förtälja. Kanske i morgon..? /Lisa

Äntligen fick jag svar frán Emil. Han hade glömt sin mobil hemma i tisdags och inte varit där sen dess. Han har spelat varenda lediga stund. Ett par musicerande killar inbjöd honom att delta i en spelning. Efter sin egen spelning pá en krog gick han dit och deltog. Efter ett tag förstod han att killarna var med i välkända band. Publiken började frága efter nästa album osv. Jag kände igen bandnamnen men nu är de som bortblásta.
Jag har börjat pá en presentationsbok som ska följa med i utställningarna. Det är ett stort och meningsfullt projekt. Skrivaren har jag lánat ut - den kommer att gá varm när jag átervänder till Sverige och kopplar in min lap-top.
Tovningen började jag med när jag hade varit i Findhorn, Skottland och fátt inspiration. Jag skrev ett e-mail igár och möjligen kommer jag att fá ha utställning där! Ett positivt svar i min ordinarie in-box, alltsá. Kommentaren jag fick av Lotta var sá vänvärmande att det fyllde mitt hjärta. Ups and downs.
Jag gick aldrig pá daten. Fegt eller bara klokt? Jag tänkte att vore han seriös i nágot avseende sá borde han ha föreslagit en date i dagsljus.
Jag kanske tovar vidare i Banyuls i skymundan pá bakre terassen om det är folktomt. Hos Emil har den nya ägaren redan lagt beslag pá källaren och trädgárden sá där kan varken de eller jag vara. Det var ju synd. Dá stannar jag inte sá länge hos Emil denna gáng.
Jag har solat en stund pá terassen idag igen, men ännu inte varit pá playan. Nu är jag sá inne i min presentationsbok-projekt att jag inte tar mig den tiden./Lisa

I gár när jag gick hemát mötte jag, en vad det verkade, trevlig ung man. Men snart började han prata om att han föredrog mogna kvinnor (suck) och att han inte tog betalt!!! Han berättade om att han brukar látsas att inte förstá, när svenska kvinnor pá morgonen efterát säger "Jag älskar dig" Dá drar han, men som sagt han skulle aldrig kunna ta betalt. Han var frán Grekland.
När jag skakat av mig honom dök nästa man upp. Han verkade gentlemannamässig sá jag accepterade att vi kunde sitta ner och ta en öl i en bar. Han var spanjor och kunde inte engelska. Men han blev het, sá jag flydde frán honom ocksá.
Han vill se mig ikväll igen klockan 22, jag fár dáligt samvete om jag láter honom vänta utan att dyka upp, men jag törs nog inte. Jag blev heller inte tänkbart kär i honom heller.
I dag har jag solat pá terassen och tagit lángpromenad sá jag blir brunare och smalare. Alltid nágot.
Jag ringde Barbara som haft det bra, och min bil i Banyuls är oskadd. Skönt!
Emil spelade pá en krog igár och spelar i tunnelbanan idag. Fullt upp alltsá.
Datorn pá Caféet har kránglat sá jag har inte kunnat logga in här förrän min timme är till ända, sá so long. Nu ska jag fortsätta ta det söndag. /Lisa

I dag har det varit en dag som jag skulle vilja ha varit utan. Om jag inte hade fastnat i Banyuls i veckorna tre sá skulle jag hunnit satsa bättre här. Om jag lämnar tavlor pá provision innebär det ju samtidigt att jag inte kan ta med dem till Kingsgárden (eller London eller Oslo). Tala om för mig hur jag ska göra.
Jag försöker vara idérik och positiv, och jag tycker nog att det har varit ett med mitt sinne, men nu tappar jag styrfarten. Jag tror mycket av mitt missmod uppstátt över min frustration att inte fátt tag i Emil ännu. Jag fick via omvägar tag i hans flickväns mobiltelefonnummer i Paris. Hon svarade men kan inte prata engelska, hon lät inte ledsen sá jag tolkar det som att Emil inte har rákat illa ut ialla fall.
Barbara skulle komma med flyget vid 3 till Barcelona. Jag for hemifrán med tunnelbana till tágstationen sá jag var där kvart i fyra, sen väntade jag och väntade till sist gav jag upp och ákte hem. Dá kom hennes SMS, med en timmes försening, när hon redan satt pá táget till Frankrike. Sá hon mátte ha kommit när jag for.
Innan jag ákte dit sá tänkte jag hinna laga mat och äta. Det lilla köket var redan upptaget dá. Jag väntade tills de var klara, men dá inság jag att de behöver ju själva de tre tallrikar som finns, sá jag hoppade över maten och for.
Pá hemvägen ställde jag mig med kurrande mage i snabbköpskassan. Tjejen som stod framför visste inte att hon skulle väga frukt och grönsaker själv och sätta pá prislapparna, sá hon sprang iväg och gjorde detta. När hon kom tillbaka till kassan visade det sig att hon hade fler sádana varor, sá det blev en láng väntan. När jag kom hem kände jag en oförklarlig ilska, jag antar att det var hungern som spökade. När maten äntligen var klar och jag sjönk ned vid bordet ringde porttelefonen igen och igen. Jag svarade med en lur som hängde vid ytterdörren. Mannen pratade inte engelska sá han förstod inte att jag behövde veta hur jag kunde öppna. Jag bara orkade inte springa ner de 14 avsatser trappor och öppna, dessutom var familjen ju inte hemma. Han fortsatte att ringa pá porttelefonen under hela min máltid. Ja, sá kom jag hit till internetcaféet och försökte ringa báde Emil och Mireia igen - inget svar. Kanske jag fátt nágot meddelande pá internet? Ja, det var 15 meddelande i Bulkfoldern (spam)...
Jag máste vända detta! Jag kanske ska se nästa vecka som semester och lägga mig pá playan? Jag har ju faktiskt inte sett den än. /Lisa

Ännu en dag till handlingarna.. Jag har varit och fátt min presentation av mig själv och min teknik i färgutskrift. Nu ska jag bara finna en firma som kan plasta in det. Det är den engelska versionen, för den spanska har inte lämnat Ramons dator än. Kahiko ville gärna ha nágot dokument att visa upp för intresserade kunder.
Emil svarar inte.. anledningen är nog för att han har riktigt kul. Jag har snackat och sjungit i hans telefonláda, och sagt "No worries (worrys?)" jag ringer i morgon om han inte svarar idag. /Lisa

Jag fick napp i báda affärerna. Den första beställde leverens till vintern, men den andra tog emot 5 alster direkt. Det är pá provision som gäller. Den första affären var helt otrolig med handgjorda kläder, konst och konsthantverk. Den andra hade inga kläder utan där var konstnärer frán hela världen representerade med konst och konsthantverk. Kahiko heter den och ligger i den allra äldsta stadsdelen. Gatorna är mycket smala och i labyrintform.
Dit ska jag átervända efter bloggtimman och bara strosa runt.
Jag tänker mycket pá Emil idag. Det är som sagt hans födelsedag, och jag skulle gärna servera honom min traditionella smultrontárta. I ár har jag inga smultron (..ingen frys, inget hus, ingen hemby, inget hemland.)
Som det alltsá ser ut nu sá ska jag tillbaka till södra Frankrike (Argeles) och Barcelona i höst med mina alster.
Bredvid sitter tvá unga finländare och lägger patiens pá sina datorer. Den ena har visst mycket slem som fastnat i halsen, han harklar till och sväljer sá jag har blivit lite lätt illamáende. Pá andra sidan sitter en nyduschad man, jag tror att han har duschat i Aftershave.
I morgon kommer Barbara. Vi ska träffas pá eftermiddagen vid tágstationen där hon ska vänta pá sitt tág till Banyuls. Det ska bli roligt att áterse henne. Sofia som jag bor hos har ocksá blivit en kär vän. Jag lär henne att prata engelska och hon guidar mig till alla tänkbara utställningslokaler. Hon fick napp där jag var i förrgár, och skulle átervända till efter sommaren. De tar emot en skulptur, och de tar 50% vid försäljning. Sá hon máste gá ned i pris för att det alls ska gá att sälja. Om jag fár bra ställt nágon gáng sá ska jag absolut köpa en skulptur av henne. De är verkligen fantastiska. Hon borde ha utställning i Italien, där är skulpturer väldigt populärt. Men det är omöjligt med tanke pá den livssituation hon befinner sig i nu. (Jobb, barn..och allt annat)
Jag har fátt tips om att göra motiv frán mytologierna som ráder här vid Medelhavet, kanske den Grekiska mytologin.. Jag längtar snarare till Bergslagens troll. /Lisa

Jag skickade ett storbrev tidigare idag till min blogg. Denna gáng tog expediten emot min CD pá náder, och väste att det inte ingick i hennes jobb att sätta i skivan. Jag erbjöd att betala extra, men hon sade nej och surar fortfarande. Jag ska väl láta bli att besvära henne med denna önskan. Det gjorde mig mer nedstämd än det borde. Jag tänkte pá Dalai Lama; om du kan hjälpa en annan människa sá ska du göra det. Dálig karma. Jag fár väl skriva lite kortare, under min bloggtimma bara. Och skicka bilder i en driva senare.
Sebastian kom inte. Jag hoppas att han tog väl hand om sig igár, sá inget hänt honom. Han var verligen i festtagen.
Jag är áter nágot frustrerad. Jag och Sofia ska till tvá adresser i morgon. De har báde textil och keramik där. Jag har sänt ett mail till en man vid namn Eusebi Vila. Det var om honom jag fick tips av frán det canadensiska paret. Jag lämnade min hemsida och frágade om vi kan ses sá jag fár visa orginalen. Fá se om det kommer ett svar till i morgon.
I morgon är det den nittonde maj. Dá för exakt 22 ár sedan sprang fruktträden i blom och Emil föddes. (Jag pámindes om det pá nedresan genom Frankrike när váren hunnit fram, dá började jag att gráta. Hur tossig kan man bli!?)
Jag ska ringa Emil ikväll, i morgon är han säkert ute med sina kompisar och firar. /Lisa

Här är fler tidigare foton... Utställningar, min och Salvador Dalís

17/5 2006
I kväll är det fotboll här i Barcelona. Barcelona mot Arsenal och man kan se att det är uppladdning inför en stor fotbollsfest här i stan. Killarna framför mig i kassan till snabbköpet hade travar av inplastade pizzor, chipspåsar och öl i sina kundvagnar.
På tal om öl… Ramon visade utskriften på den spanska översättningen som jag skickade till hans e-mail. Fritt översatt till svenska stod det; ”Den blonda ölen Lisa…” Det var Lager-namnet som spökade. Ramon berättade att första gången han kikade in på min hemsida så trodde han att jag bryggde eget öl.
Ramon kan inte missa matchen så Sofia ska jobba i hans ställe på Biocenter, den vegetariska restaurangen som jag har min utställning på.
Jag har lagat mitt första riktigt mål mat sen jag for från Paris(!). Linsgryta med broccoli och champinjoner och till detta ris.
Jag har ätit sallad; avacado, morötter, tomater, kikärter och ofta feta varenda dag . Jag läste i boken av Dalai Lama att mat är inte meningsfullt. Visst behöver man mat, men det går en gräns när man inte kan få i sig mer eller att det stör hälsan. T.ex. TV-tittande är inte meningsfullt heller, det kan också överkonsumeras. Vad är då meningsfullt?
Jo vänlighet kan aldrig komma till överdrift. Det mest meningsfulla man kan göra är att hjälpa andra människor, och kan man inte det så ska man i alla fall inte göra dem illa.
Barbara sådde ett frö i mig när hon sa att det finns en organisation som förmedlar mammor till föräldralösa barn i Afrika. Man blir mamma åt tre barn som förlorat sina föräldrar i AIDS. Då blir man mamma för livet och bosätter sig i deras hemmiljö. Jag kan inte släppa tanken på att det kanske vore möjligt för mig? Inte nu, men vem vet vad som händer framöver. Jag vet att jag har varit glad och tillfreds med mig själv över den insats som jag en gång gjorde i Indien. Det kändes meningsfullt, även om det inte alls var så himla heroiskt.
(Jag och mitt ex gjorde en film åt New Hope Lephrosy Trust. Vi skickade den till deras olika vänorganisationer i väst. De i sin tur visade filmen och samlade in pengar. Pengarna resulterade i att de kunde bygga en modern Lepraklinik som vi dokumenterade 5 år senare. Dokumentationen sände vi som tack till hjälporganisationerna. I den filmen kunde de se specifikt vart deras pengar hamnat.)
Som ni kanske märker så har min blogg tagit en vändning som jag inte alls ämnade från början. Nu börjar mina åsikter pocka på. Jag kan ju inte diskutera på mitt språk med någon här så det blir ni som får bli min samtalspartner. Det vore väldans kul att få höra era åsikter i mina ämnen, eller om ni har annat ni vill ta upp med mig? Min hemby Löa har startat en blogg, den ska jag följa. http://loabloggen.blogg.se
Nog var det fest igår alltid. Barcelona vann visst cupvinnarcupen.
Innan jag skulle gå till caféet och skicka upp ovanstående, så tänkte jag att det vore nog på tiden att se hamnen och kanske playan. Jag fortsatte ned på La Rambla och snart tronade höga mastar och bolmande skorstenar från storskeppen upp inpå himlahalvan. Närmare kajen kunde jag urskilja tusentals sträckta linjer av linor och trossar som likt ett spindelnät höll de mindre segelbåtarna på plats. De var så vackert upplagda, liksom serverade, så jag tänker att fotona av dem passar ihop med de foton jag tog på den upplagda frukten i saluhallen.
Som krusade serpentiner i den svagt böljande vattenytan avspeglade sig masterna medan mönstret pussades hål på, gång på gång, av plutande fiskmunnar. Ja, det var en fröjd för ögat, ja.. alla mina sinnen.
Jag strosade vidare längs kajen och tänkte på en gammal bekant från Stockholm, som kallas Bure. Han har visst sin Mälarbåt ankrad här i Barcelona. Men jag insåg det jag redan visste att det är som att leta efter en nål.
Tror försäljare att man ger upp och börjar handla av dem om de är tillräckligt envisa?
Jag satte mig på en bänk och tittade ut på båtarna. Genast kom det en indier med flottigt hår och satte sig bredvid. Han lade upp sin arm över ryggstödet och svettlukten ur hans armhåla strömmade mot mig med hjälp av vindriktningen. Det var kväljande och jag kunde inte ignorera det, trots att jag försökte. Sen kom de vanliga frågorna. Jag svarade artigt medan jag höll andan och reste mig med riktning mot vinden och nästa parkbänk.
Där satt en ung man, jag frågade honom om jag fick sitta där så jag fick vara ifred från andra män. Han var en just ung tysk som också var utan resesällskap. Han hade dock dagen innan plockat upp en landsman, ovanför Montpellier, som liftade med ner till Barcelona. Passageraren var dock um poco loco, reste utan pengar och plötsligt var Sebastians bilnycklar försvunna. De hjälptes åt att leta, och Sebastian tordes inte somna i sin bil med denna underliga man i samma utrymme. Passageraren letade i soppåsen två gånger, men när Sebastian erbjöd honom pengar om han bara fick bilnycklarna tillbaka, då hittade passageraren plötsligt bilnycklarna däri. Passageraren ville låna 40 EUR för att kunna ta sig tillbaka till Tyskland för att hitta ett arbete. Sebastian hade nu dåligt samvete att han nekat honom detta, men kände samtidigt en stark befrielse över att de kommit ifrån varann.
Sebastian tänkte dra sig mot La Rambla för att delta i fotbollsfesten, men vi satt och pratade och drack öl på barkbänken så länge att matchen hann börja.
Under vår promenad mot La Rambla följde vi dock matchen genom att kika in titt som tätt i alla de barer som fansen satt klungade framför teveapparaterna vid. Till en början mötte vi missmod och besvikelse; Arsenal ledde med 1-0. Sen kom 1-1 målet och Barcelona började skälva. Vid segermålet 2-1 exploderade staden bokstavligen. När det var ett faktum att matchen slutade med det resultatet tutade signalhornen från bilarna och människorna jublade. Vi följde strömmen av dansande människor hela vägen upp mot norra La Rambla.
Jag fotade Sebastian i segergest bland fanor och hoppande sjungande fans. Han tog bilder av mig också, men min gest ser inte segerviss ut. Mina armar ser ut som upp och nervända koben(!).
Sebastian var längre än mig och hans armar nådde högt över folkhavet, så han filmade videosnuttar med min kamera åt mig. Han hade sin lilla ryggsäck öppen framtill på magen och på en bråkdel av en sekund såg jag en hand som snabbt dök ned i den och tog hans cigarettpaket. Snabbt som ögat grabbade jag tag i tjuven som skamsen lämnade paketet tillbaka. Sebastian hade inte märkt någonting.
Snart blev larmet mer otäckt. Visslande raketer svischade glödande ner bland oss, och slutade i starka knallar. Mitt hjärta påmindes om det blixtnedslag jag var med om för några år sen och jag kände en stark olust. Jag lämnade Sebastian och hoppas att han fann något engelsktalande sällskap som kunde delta lika fullt som han fortfarande gjorde. Jag bor ju bara ett hundratals meter från La Rambla så tjoandet utanför följde mig, men på ett betryggande avstånd, ända tills jag somnade.
I dag ska Sofia gå till specialgallerier för sina skulpturer, men i morgon ledsagar hon mig igen. Jag börjar känna en svag press, tiden går så himla fort och ännu har jag ju inget sålt här. Energin som jag inte kan lägga på mina alster har jag nu flyttat över på detta skrivande.
Klockan 3 ska jag träffa Sebastian. Jag ska kopiera bilderna och videosnuttarna från igår på en CD som han kan få. /Lisa

Här är den utsvängda dörren, verkstaden och mina kära vänner terapeuterna. Om ni ser detta sá ett stort tack för all er support.
Nu är bloggtimman slut igen, men jag ska skicka upp fler bilder snart igen./Lisa

I Luxemburg. Majvor och jag pá sightseeing och min bil, än sá länge hel och hállen nedanför hennes lägenhet. Premiär för att sitta pá uteservering i värmande vársol.

Fortfarande i Paris. Det här är ifrán Mireias födelsedagsfest tillika várt páskfirande.

Detta är min son som datanörden Daniel, Emil och Mireia och underbara insekter i Emils trädgárd.

Jag vet inte hur jag ska kunna öppna bloggen frán tidigare och klistra in foton, sá det fár bli pá det här viset. Detta är bilder frán Banyuls.
Kusinerna, Barbara och lilla Ulla frán Ullared.

Åhh! Jag vet precis vad mina kommande ullmotiv ska bli. Jag ser dem redan framför mig; Stora håriga troll med hängbröst i nära samspråk med varann... i ljuset från en eld och månskenet som snålt strilar fram genom täta grankvistar.
Kanske något litet ljushylt barn som gnuggar bort tårarna med små knutna nävar..
Ja.. man behöver ju faktiskt inte ha John Bauer komplex. Tomtar och troll tillhör oss alla. Kan man kalla det vår mytologi, eller är det ordet förbehållet Asatron? Asa är ju en religion…?
Jag måste tillbaka till Löa för att hämta min okardade ull, trollen ska ju ha riktiga rasta-tover.
… och guldpenningar i klasar runt halsen.. Korpar som flaxar i röken… Gråa stora stenbumlingar..
Tänk vad Sverigeromantisk man kan vara så här på avstånd. Jag tror ändå att min nisch angående motiv kommer att vara just ursvenskt.
Eftersom min bloggtimme går så snabbt så kan jag istället skriva i godan ro på min dator, och ta med texten på cd. Det är ibland väl stökigt där nere i källaren, de pratar rätt högljutt. Jag vill inte generalisera helst, men nog är amerikanerna bra hänsynslösa. De överröstar alla överallt och de låter så skrytiga. Jag retar mig på att de i alla filmer, när det kommer utomjordingar på besök, så ser de som något självklart att Amerikas president ska vara talesman för alla jordbor. Den självklara attityden från amerikaner möter man även här.
(filmerna är amerikanska förståss.. tänkte inte på det..)
I går blev jag uppvaktad av en vitskjortad indier. –Are you married? How old are you? Are you solo? Have you children? På den sista frågan svarade jag – ”Yes I have a son, he is 22, how old are you?” –”25”, svarade han och pös.
Jag har fått mail från det canadensiska paret, de har skickat ett namn och en e-post adress till någon som jag fått inbjudan att ta kontakt med angående utställning. Jag ska testa att skicka ett brev på engelska, så får vi se om jag kan göra mig förstådd, och om vi kan mötas. Enligt paret så skulle jag kunna visa upp mina alster för honom. Vi får välan se.
Efter min 24-timmars vakenhet så har jag inte vänt dygnet tillbaka riktigt. Jag hade svårt att somna i går kväll, medan förmiddagen slumrade jag nästan förbi. Om jag sover så länge så lämnar tröttheten inte mitt ansikte på hela dagen. Nu förnimmer jag något lustigt som någon sagt.. ”Varför har du påsar under ögonen?” … ”Jo, för jag ska spara mina tårar” Hur lustigt var det på en skala? Dags att ta paus.

Nu är jag áter pá Cafét. I morse gick jag och Sofia runt till olika gallerier. Om man ska ställa ut pá ett riktigt galleri sá fár man betala 2000 EUR för tvá veckor plus provision!
Vi gick till ett ställe där de utfärdar tillstánd att sälja "pá gatan" men det är endast för spanska konstnärer, sá det blev nobben. Sofia sa sen att det gár att kringgá, man kan fá tillstánd via telefon och finna lösningar pá annat sätt.
En affär som säljer konst och konsthantverk var verkligen intresserade av mina verk. De var dock upptagna, sá jag fick komma tillbaka en timma senare. När de inság att mina alster behövde väggplats, sá kunde de inte ta emot. Det fanns helt enkelt inte plats. De sa att jag skulle komma tillbaka i höst.. vi fár väl se.
/Lisa

Olé! Nu har jag fátt en lösning pá att inflika bilder till bloggen. Datorerna här pá internetcaféet är slöa, sá jag tar nágra varje dag. Det blir bilder frán Luxemburgdagarna och framát.
Barbara och Banyuls.. Fri kontaktdans och Ramon med charmknutten Daniel. Daniel gillar visst även "Oa hela natten"...
Sofia och Ramon trodde knappt sina ögon när jag visade inspelningen frán Bygdegárdsfesten när jag tjoade runt som Carmen frán Erikshjälpen. Som tur är(?) sá har volymknappen ramlat av min dator sá det blev en Lisavevande stumfilm.
Just det.. jag hamnade pá Spanska solkusten och hör och häpna; gatan som jag bor pá heter Carmen!
(Syrran sa ju att jag försökte fá ihop pengar att flytta hit, genom att jag arbetade pá Erikshjälpen, bättrade pá mittstrecken pá riksvägen och diskade plastbyttorna pá sopsorteringen - utan att förstá att det var lön-löst.)
I dag for den lille familjen till playan, och det var ju bara bra. När jag var i Paris hjälpte Emil mig att göra en presentation och en beskrivning över tovningsprocessen pá engelska. Den har jag arbetat vidare pá med en beskrivning av själva motiven. Den tog jag med hit till caféet pá cd och besökte pá webben en översättningssite. Sá nu är den pá spanska. Jag skickade den sedan till Ramons e-mail och han kommer att korrekturläsa den át mig! Snälla människor!!!
Jag behöver den beskrivningen som komplettering till utställningarna, där jag ocksá lämnar telefonnummer och andra kontaktmöjligheter.
Och sá har jag köpt band och sytt pá pá de 5(!) jag missat att göra kanaler för trälisterna.
Ibland undrar jag vart 17 mina tankar befinner sig när jag tror att jag är sá noggrann..
Jag har fátt hälsningar frán Myrna i min gästbok, och Ann-Marie. De är nöjda, tavlorna gör sig bra där hemma. Det gläder mig förstáss.
Nu vet jag inte Sofias agenda i morgon. Om det blir galleribesök eller inte. Vi fár se vad morgondagen har att bjuda pá.
Förresten jag visade glatt upp min nya svid för Sofia. Mujto Bonita Hippie, sa hon. Det är väl bara att erkänna, de är nágot át det hállet med min klädsmak. Men väskan var väldigt elegant, tyckte hon.
/Lisa

Jag känner mig sá lugn och ändá är jag, den genuine lantbon, i det sjudande Barcelona. Sá mycket leenden man möter här, aldrig en suck eller skakande huvuden som jag mött sá ofta annars(!)
Sofia tyckte att jag var en "hippie bonita" när vi traskade iväg för att leta utställningsmöjligheter. Vi sökte information om tänkbara gallerier pá olika kontor som handlägger cultura och alla var de otroligt positiva till mina alster.
Vi hann dock inte mer(!) än hänga upp en del av tavlorna pá den vegetariska restaurangen. JAG HAR MIN FÖRSTA UTSTÄLLNING I BARCELONA!!!
Om ni läst kommentarerna sá har ni sett att jag har en agent vid namn Lotta i Svedala, det innebär att jag möjligen kan fá till det pá fler ställen i Sverige ocksá.
I morgon ska vi besöka de gallerier vi fick tips om, men dá är jag snyggt klädd för jag har shoppat som jag inte gjort sen váren-81. Jag handlar ju annars bara pá second hand eller REA. Det var min lugna känsla i maggropen som övertalade mig att unna mig lite över det vanliga. En väska, ett par sandaler och en klänning.
I gár kväll inbjöds jag till takterassen för att bevittna dans. Det var Ramon och Sofias vänner som dansade en "kontaktdans". Det innebar att de fyra rullade runt varandra och kröp upp och emellan varann. En fysisk kontakt till etnisk(?) musik. Ramon är visst dansinstruktör i denna dansart.
En av tjejerna pratade helt plötsligt svenska. -Hur kommer det sig? frágade jag. -Jag är svensk, svarade hon. (Dum frága!)
Jag provade att använda min laptop till internetuppkoppling, men det gick lika dáligt som i Örebro hos Lotta. Kanske ho´ kan tipsa mig om inställningarna? Jag har ringt och hört hur det är i forna hemtrakten. Tyvärr sá kan jag inte överbjuda pá torpet som jag var spekulant pá. Det är nog inte meningen att jag ska bo där alls ná mer?
/Lisa

I morgon ska jag och Sofia besöka gallerier. Jag fár hänga pá hennes mammas(?) restaurang, men vi ska även besöka gallerier. Sofia gör skulpturer i keramik, de är mer än fantastiska. Hon ska visa upp dem samtidigt.
Lilla Daniel förstár svenska. Jag har aldrig sett ett bredare leende än hans när jag sjunger en vaggsáng som jag hittade pá till Emil. Han gillar den verkligen lika mycket som Emil gjorde en gáng.
Pá deras stora terass finns i änden en liten lägenhet. Eventuellt kan jag fá hyra den senare i höst. Barcelona är fantastiskt, och om mina tavlor säljer här sá blir jag Barcelonabo. /Lisa

Jag gick upp klockan 5 i gár och gjorde iordning fikakorgen bara för att sedan glömma den kvar pá Manoir. Sömndrucken rumlade jag runt sängen för att fá de nya lakanen lika lánga pá báda sidor. Jag undrar ändá över resultatet.
Jag fick ligga i skuffen denna gáng hela vägen till Barcelonas flygplats där vi släppte av Barbara. Barbaras kompis Agnés släppte sedan av mig pá Placa Catalunya och där hade de tursamt telefonkiosker med myntinkast. Ramon kom och mötte mig med lille Daniel i barnvagnen och vi svängde in pá Placa Rambla.
Det máste ses och upplevas; vilket sjudande liv, turister, aktörer, konstnärer, uteserveringar och försäljare i en väldigt lyckad blandning. En bit in pá Rambla tog vi till höger in pá en tvärgata, och där bor jag nu!
Sofia, Daniels mamma, mötte oss i porten och sá knatade vi upp till fjärde váningen. Till lägenheten hör ocksá takterassen som är stor med barnpool och växter i stora krukor.
Mitt rum är i den ena änden av den avlánga lägeheten och deras sovrum i den andra. Jag fár lána internet hur mycket jag vill men internet pá datorn fungerar bara när man placerar den högt i deras fönster. Jag provade idag, men det blev för jobbigt att hálla armarna sá högt att jag kunde inte fá nágot flöde pá mitt skrivande. Nu sitter jag istället pá ett internetcafé.
Klockan 8 i gár kväll tog jag pendeltáget till Terrabella. Sofia skulle möta upp, men hon kom först efter att jag ringde och páminde henne. Dá hade jag státt och väntat pá en ödslig station knappt en timma och sett hur det i skuggorna framträdde män som intresserat iakttog mig. Huvva! Sofia kom och vi for i hennes bil till ett Waldorffcenter för igár var det fullmáne och dá ska kvinnor ha egen fest. Vi smyckade en báge till port, och staket med rosor och murgröna. Sen kom det kvinnfolk, nágra pratade lite engelska. De hade med mat och efter middagen inomhus ställde vi oss barfota utanför bágen och höll varandras händer med en örtkvist emellan. Vi gick sen in en och en och satte oss i en ring. Sofias mamma tände sakta en eld och hällde rosenvatten pá vára händer. Sen pratade var och en och tackade mánen, allt var pá spanska. Det var en láááng cermoni med kristaller, ljus och blommor. Pá slutet gick en stor hemrullad cigarett runt, den doftade misstänksamt sá jag avstod.
Jag frös pá cementgolvet och ville bara krypa ned i min nya säng i Barcelona.
Efter 24 timmats vakenhet sá kunde jag det äntligen. Jag sov idag till 16, efter att jag gátt upp en sväng för att äta frukost. Nu känner jag mig som en människa igen.
Jag skickar upp det här innan min timme har gátt, sá den inte bara försvinner./Lisa

Barbara säger att jag kan inte se ut som en hippie om jag ska ha framgàng i Barcelona. Hon skulle se om hon hittade nàgot pà Röda korsets second hand i Collioure àt mig. Jag hade en del snyggkläder med mig, men eftersom jag inte använt dem hitintills sà stuvade jag in dem först i förràdet.
Nu har jag valt vilka tavlor jag tar med. De är alla försedda med upphängningsanordning och pris. Datorn stuvar jag ner i resväskan. Jag ska se hur mycket kläder jag kan brotta ner ovanpà.
De tvà holländska tjejerna var otroligt trevliga. De skiver för olika tidningar. Marika kollar upp bra vandringsleder och mäter varenda meter. De har vandrat i 5 dagar, nàgonstans fràn Spanien över bergen. Hon har gjort sàdana här vandringar över hela världen bl.a. Nepal, Sverige och ja.. överallt. Bàda hade sàr pà vaderna av värmeutslag eftersom blodflödet inte funkar sà bra pga strumpor. De var systrar, Ilsa var nu bara sällskap pà denna vandring. Hon gör porträtt, djupare reportage om människor, till andra tidningar hemma i Holland.
Jag har varit en vända och träffat John och en annan engelsman. Jag behövde komma ifràn packningsbestyren och ta en double Expresso. Servetrisen försöker lära mig säga double pà rätt sätt, men jag säger alltid fel ändà.
Ramon, ni vet han med veg. restaurangen och rummet skrev; OKAY dà LISA. Skam den som ger sig. Det blir ju himla bra. Nu har jag ett billigt och bra ställe att bo pà. Tyvärr skrev han inte adressen, sà jag màste gà och köpa telefonkort igen sà jag kan ringa och fràga.
Nästa gàng jag skriver blir det fràn Barcelona. Olé /Lisa

Redan kväller! Jag hare suttit i baren med John och diskuterat allt fràn DDT, Bush, snö, politiska val, oväder, asbets, krigstjänstgöring och vegetarism. Han pratar hellre än lyssnar, men han är jättejysst. Barbara trodde att det kunde vara nàgot för mig men dà sa jag inte sàà nice. Jag är kräsen, och jag har nog lärt mig att det bästa är det enda som är good enough. Därför är jag ocksà utan(!) Hm, det kanske är bra med vin för ikväll.
Jag har börjat stuva in saker i förràdet.
Det har flyttat in tvà holländska unga kvinnor pà hotellet. De undrade om jag kunde köra dem till stationen i en annan stad i morgon, annars skulle de behöva vänta 2 timmar där. Men jag kan inte lämna min parkeringsplats och kanske behöva àtervända till strandgatan! Vad skulle försäkringsbolaget säga om min bil blev demolerad pà samma plats en gàng till?
2 timmar... Jag har väntat 17 dagar!
Nu har jag blivit riktigt uppskrämd om robberi i Barcelona av den lille här pà Canal.
Men däremot har jag inte fàtt kontakt med boendemöjligheterna. Det fàr ju ordna sig när jag kommer dit om inte annat.
Det är sà skönt att ha klarat av det här med bilen, den är tillbaka och kvitton och polisrapporten ligger i ett kuvert pà posten.
Nu ska jag släppa allt med det där och blicka framàt igen. Jag känner mig redo.
Det känns bara tokigt att jag släpat med sà mycket ull, som jag nu stuvar in i ett förràd och som jag sedan àterbringar till Sverige. När jag àtervänder till Paris kan jag ju inte tova eftersom de har stängt av vattnet där.
Nej, no more car.
Om jag fàr en adress i Barcelona sà skickar jag ullen dit fràn Sverige. Ja, vad visste jag när jag reste..?
Det är helt otroligt en annan sak. Kommer ni ihàg gangstrarna som satt pà min bil och flinade? De använde inte kniven pà min bil. Det var grà färg som de sprutat pà, och idag när jag hämtade bilen tog den snälle reparatören nàgot medel och gnuggade bort det! Och jag som varit sà förbaskad helt i onödan. Förlàt kära gangsters.
Jag fàr visst omvärdera bàde polis och löst folk.
Jag ska ringa Emil en sväng innan jag fortsätter mitt svàra ställningstagande om vilka kläder jag kan ta med till Barcelona.
/Lisa

Nu stàr bilen prydligt parkerad vid Le Manoir. Det var upptaget först sà jag var tvungen att parkera den där den blev sönderslagen. När jag sen kom upp till hotellet till fots var det ledigt. Sà dà sprang jag tillbaka och hämtade upp den - dà var det upptaget igen. Men det blev nàgra vändor motion.
Jag ska skicka iväg kvitton idag till Trygg-Hansa. Äntligen kom jag i kontakt med min handläggare. Jag fàr mellanskillnaden för matkostnader och andra utlägg.
Nu har jag via mail erbjudit Ramon med veg.restaurangen 2 veckor för 200 EUR. Nu fàr ni hàlla tummarna för mig. Annars har jag tips pà hotell utan dusch för 20 natten. Killarna i Canada har inte svarat ännu.
Nu ska jag upp och stuva in saker i förràdet. Tänk att jag alltid har för smà väskor.
Jag har bestämt att jag blir bara bekvämt klädd i Barcelona, och att det inte blir kyliga kvällar. Detta blev kort, men jag àterkommer för att se om jag fàtt kontakt med Barcelona ikväll. /Lisa

Nu är bilen klar att hämta i Elne. Sà det blir taxi dit och sedan parkerar jag den här I Banyuls. Jag ska làta handsfacket stà öppet sà de ser att inget finns att hämta där. Mina saker kommer jag nämligen stuva in i ett förràd pà hotellet. Jag tar med mig en väska kläder, min dator och en väska utställning, för jag àker till Barcelona pà lördag morgon. Barbara ska till flygplatsen och hon blir skjutsad. Dà är det ju bra att vi delar pà bensinpengarna. Jag tar sedan tàget tillbaka för att plocka upp bilen och mina saker. Den 2:a juni ska jag sitta bänkad framför Emils scen i Paris. 3 veckor fàr jag i Barcelona.
Jag har träffat en engelsman som känner ett par killar som är ett par. De är för tillfället i Canada, men har tvà lägenheter i Barcelona. En musiker och en författare. Jag har just skrivit ett brev till dem, för att höra mig för om boende. Jag ska se om det är möjligt att bo billigare än vad jag hittills hittat. Som ni märker hittar jag snälla människor överallt. John sa att jag skulle skriva till killarna att jag mötte honom pà beachen, men de skulle inte tro mig utan de skulle förstà att det var pà en bar. Jag gick nämligen in pà en bar igàr kväll och beställde en röd glass(!) John kom och förklarade att jag önskade ett glas rödvin. Oj vad de gick och smàskrattade àt mig pà baren sen. Jag ska nog hàlla mig ifràn mina försök att prata franska. Nu ska jag plocka fram mitt spanska vokabulär. Jag kan säga "Vamos a la playa" och "ona servesa, por favor" Sà dà fàr jag dricka öl.
Emils spelning i Paris gick jättebra. Jättefin kontakt med publiken, berättade Emil. Hyresersättningssamtalen är ännu inte över.
Jag berättade för Emil om mina planer att plocka med honom upp till Sverige i bilen. Han svarade att han faktiskt skulle àka dit med sin flickvän. Ja.. Sà klart. Varför blir barnen vuxna sà snabbt?!
I dag har jag sàgat upp alla löpmeter lister och sytt och sytt. Men det blir inte klart förrän pà fredag. Dà ska jag ocksà tömma och städa rummet, för att bara behöva byta sängkläder i tidiga morgontimman. Vi ska àka 6 pà morgonen.
Nu âr min surftimma redan över, men jag àterkommer i morgon.
/Lisa

Jaha dà var det kväller igen! Havet är stilla, lite svaga dyningar som fräser när de silas ner genom stenarna bara.
Nu har jag fàtt svar att verkstaden har funnit en vit dörr och de ämnar hämta den i morgon. Barbara ska till Barcelonas flygplats pà.. jag vet inte om det var lördag eller söndag morgon.. och dà kunde jag àka med.
Jag fàr tillgàng till ett förràd som jag kan stuva in mina saker, och bara ta med en väska med utställning och en väska kläder. Dà blir jag fri, och min bil fàr stà parkerad här i Banyuls tills jag àker mot Paris om 3,5 veckor. Det gàr ju tàg. Parkering är dyr och svàr att finna i Barcelona.
Om nu allt detta kan klaffa, och det gör det om jag fàr hämta bilen innan, sà ska jag erbjuda Ramon i Barcelona 200 EUR för en halv mànad. Han skrev att han bara hyr ut minimum en mànad, men dà för 350 EUR.
Om det funkar sà vill jag ju hyra rummet igen när det börjar höstas (efter London och Oslo)
Än sà länge är ju allt bara i mitt huvud. Glöm inte det.
Idag var jag i Perpignion med Barbara. Vi var inne i de Marockanska kvarteren och àt lunch efter inköp av màlarfärg och fönsterglas till Le Manoir.
Emil sitter i förhandlingar om boendet. Kanske kan de fà ekonomisk ersättning för att de blir utkörda. Det vore ju inte mer än rättvist - han har ju bott där gratis!
Nàgon jäkla ordning fàr det väl vara.
.. Jo, hotellägaren stàr bakom min rygg idag igen. Men glöden i hans ögon har falnat nàgot. Kvinnornas "boyfriend" gav resultat.
Jag fick dock betala fullt pris för en halvtids blogg igàr. Men det kan det ju vara värt.
Ann-Marie och Gunilla for i morse. Det blev mànga kramar. I gàr kväll gav de mig en present; en skakande insekt i en ask. De vet ju att jag gillar insekter.
I dag har jag jagat, med min kamera, ett stackars kryp som ensam dök upp pà terassen. Jag är verkligen utsvulten vad gäller insektsupplevelser.
Jag kopierade polisrapporten och lät plasta in bilderna pà mina tavlor idag. Nu när det känns som att jag kommer härifràn snart sà ska jag göra klart upphängningen av tavlorna den tid som àterstàr.
Jag köpte 2 stora tvättväskor i Perpignion, sà nu är alla ullartiklar i sàdana. Nu blir det lättare att hantera det. Jag màste ju kànka in allt pà hotellen pà min väg härifràn sen - upp till Paris.
Nu är det ringa-Emil-dags. Tack för kommentaren Lillemor. Angàende om jag nu blivit världsmedborgare säger jag; Ja gärna.
Jag vill àka till Afrika i en Landroover och höra lejonen ryta. Barbara àker nästa vinter. Kan hon sà borde väl även jag kunna?
/Lisa

Kära nàn. Jag har varit pà hotel Canal och bloggat sà mycket att en av ägarna har blivit kär i mig! Tyvärr är han inte min typ. Han svassar runt mig och fràgar pà sin broken inglich hur jag màr. Jag törs inte citera ordagrant, för han sneglar pà skärmen. Jag lämnar uppgifter till min kontakt pà TryggHansa, svarade jag. Sen tittade jag närsyntare än behövligt pà tangentbordet.
I dag sàlde jag lilla Ulla fràn Ullared. Till Ann-Marie fràn Hofterup. Chefen pà Ullared hade kört in i hennes bil en gàng, sà det kunde ju passa bra. Lilla Ulla ser trygg, fri och glad ut och hon kommer att välkomna alla i entrén i Ann-Maries lilla hus.
Det är kul att föreställa sig alla nya hem mina ulltavlor har fàtt. Det är förunderligt att vissa blir tilltalade av just nàgot speciellt motiv. Den tilltalar dem pà ett speciellt sätt som jag stàr lite utanför. Sàdant gör mig glad, jag känner mig bara som en länk.
I morgon bitti far Ann-Marie och hennes kusin Gunilla. Vi har fàtt en jättebra kontakt och jag vill gärna fortsätta kontakten med dem.
Gunilla har varit kriminalvàrdschef och samarbetat med en facklig företrädare som heter IngMarie Persson och som jag har gàtt i samma klass som fràn àk 3 - 9. Ja, är inte världen liten sà säg.
I dag har jag varit jätteflitig med att sy i kanaler för mina trälister. Jag tänkte förse alla med det. De gàr ju att plocka bort listen om man hellre vill ha bilden pà kudde eller klädesplagg.
Pà förmiddagen var jag i solen och för första gàngen i bikin. Jag kan vara lite gömd pà bakgàrden. Men senare pà eftermiddagen vände vinden och kalla vindar fràn havet med doft av regn har legat pà sedan dess. Jag hörde av mamma att de hade 25 grader och att björkarna blivit gröna. Dà är väl ändà Sverige bäst?
Jag har nu fàtt veta att jag inte alls behöver vara i Sverige före 1:a juni. Dà blir det Paris och Emils föreställning. Det ser jag verkligen fram emot. Kanske följer han med upp till Sverige i bilen?
I kväll har han och Sara sin första spelning pà en krog. De har gjort svenska làtar tillsammans, soundet är mycket 70-tal. Det pàminner om Nationalteatern. Väldigt bra - bàde melodier och texter.
Jag hörde repetitionerna när jag var där. Jag och Emil gjorde ocksà en text som handlade om mellanöl och mopeder. Det var nostalgiminnen fràn Ramsbergsfesterna.
I morgon àker jag till Perpignion med Barbara. Vi ska bara städa efter kusinerna först. Det vore bra med lite omväxling.
Barbara plockade lavendel àt mig uppe i bergen. Hon är sà himla gullig! Men det fàr jag inte säga till henne, hon har en lite barsk framtoning men ett stort hjärta.
Jag sa till kusinerna att om de ser mig när de gàr fràn restaurangen sà ska dom komma in här och fràga om jag fàtt contact with my boyfriend. Sà han den lille förstàr. Han är kort och han har sà kort hàr att det bara räcker till sidorna.
..När man pratar om trollen... De sa Your Boyfriend en sà där 7 ggr. Nu ska jag upp till vàrt hotell och bjuda damerna pà ett glas vin.
/Lisa

Nu har jag fàtt erbjudande om utställningsmöjlighet och boende i Barcelona. Det làter fantastiskt bra. Men jag kanske màste skjuta pà det till efter Lindesberg och London, och i sàfall ocksà efter Oslo. Men jag tar gärna höst i Barcelona, om jag säger sà.
Jag känner mig nöjd och flitig. Jag har tovat norska piger, fjordhäst och guttar. Fjordarna och Fjällen fàr vânta (dvs bakgrunden) till jag àterfàr min kära gamla tvättbräda som ligger i skuffen pà min bil.
Det vore sà roligt att fà lite respons. är det nàgon mer än Lotta som läser min blogg? Man kan kommentera anonymt, om man känner att det är genant.
Hur som helst, jag àterkommer.
Lisa

I dag ringde jag London; Emils syster Cecilia. Hon kommer att beställa ansökningspapper àt mig för att ställa ut pà Convent(?)garden i sommar. Vad himlabra att jag har hemsidan, sà man kan direkt visa vad man gör. Det är nog mycket möjligt att jag kommer att klassa in där. Bra tycker jag att det är koll sà att man hamnar i bra sammanhang i sà fall.
Sen ringde jag Oslo; Cecilias mamma. Hon kommer att kolla upp varthän jag kan passa in där. Jag känner mig glad till sinnes när jag kan via telefon ordna för mig framöver, det väckte stor skaparlust sà hela den här dagen har jag ägnat mig àt att tova. Det kommer att gà àt tavlor till att fylla dessa utställningar och förhoppningsvis fler.
Jag fick ett erbjudande av kära Lotta att bo i hennes stuga i sommar. Vad jag är glad för hennes vänskap.
Den här resan har ocksà bjudit pà nya vänner; Barbara är en helt otrolig människa med sàdana inre kvalitéer som är en ynnest att fà erfara. Hon har ett sà generöst sinneslag, hon har lätt för att säga nej, men det gör hon bara om det inte är rättvist för nàgon.
I dag regnar det för första gàngen sen jag kom. Det är faktiskt skönt med regn när det är sà sällan. Banyuls har mer än 300 soldagar varje àr.
Jag ringde Emil. De fàr stanna de 6 veckor som de behöver, om nu inget annat gör att det gàr i stöpet. Utomstàende människor är av annan àsikt och vill lägga sig i - de tycker att Emil, Sara och Tristan borde fà stanna längre. Detta gör att Emil är orolig att erbjudandet försvinner! Men det kommer att gà bra; jag känner det pà mig.
Jag fick ett sms fràn SOS; Vit bildörr ännu inte funnen, Verkstaden är stängd pà màndag, men pà tisdag fortsätter sökandet.
Om 4 veckor har Emil slutuppspelningen, dà fàr anhöriga titta pà. Till dess borde väl bilen vara klar?

I dag var jag städbefriad. Jag köpte 4 lavendelpàsar och sà sydde jag ytterligare 4 och delade pà innehàllet.
Jag har fàtt svar fràn Ramon i Barcelona, han erbjuder mig rum att hyra. Jag fràgade om han visste utställningsmöjligheter. Kanske i hans vegetariska restaurang? Det ska bli spännande att fà svar. Sà jag har en bostad i centrala Barcelona med terass, om vi kommer överens.
Jag har bokat utställning pà café Kingsgàrden i Lindesberga fràn midsommar och tvà veckor framöver.
Jag räknar med att hàlla pà att sälja bilen i den vevan. Om den nu kommer att bli säljbar. SOS meddelade att verkstaden uppgett att det inte finns en ny bildörr som passar tillgänglig i hela Frankrike, sà det blir nog en begagnad.
Dà vill jag ha mellanskillnaden som det blir billigare för Trygg-Hansa. Det màste jag ta upp med chefen, sà jag fàr väl ringa honom igen pà màndag.
Bilklâdseln kan de flytta över, sen om det blir samma färg pà dörren är ju avgörande för om den behàller värdet.
I dag var det riktigt sommarhett. Jag fotade blommor, men jag saknar insekter.
Angàende Emil sà fàr jag veta hur det gàr om en stund när jag gàr och ringer.
Om nàgon har tips pà utställningsmöjligheter i Sverige, sà blir jag sà glad. Jag tänker nu att jag kan ju lika gärna ställa ut där även om jag bosätter mig nàgon annanstans. Jag ska även höra efter med London och Oslo där jag har bekanta. Skam den som ger sig. Jag har hört att sommaren har hittat Sverige. Vad skönt. /Lisa

Hotellet som jag bor pà och städar hittade jag här:
www.manoir.se

I gàr kväll när jag ringde Emil hade han tràkiga nyheter att förmedla; De (Sara, Tristan och han) ska flytta ut ur huset innan màndag! Huset har blivit sàlt. De vet inte varthän de ska ta vägen. Det är 6 veckor kvar av skolgàngen för bàde Sara och Emil. Jag har ju inget hem för honom över sommaren i Sverige heller och det blir ju nu lite kymigt.
I morse städade jag som vanligt och vid lunchtid àkte vi till Spanien till en stad som heter Figueras. Där besökte jag Dali-muséet. Det var en imponerande byggnad och sevärda tavlor och skisser. Tyvärr släppte de in för mycket folk samtidigt, sà det var omöjligt att se en tavla utan att àtminstone ett hörn blev skymt av nàgon annan.
Vi àkte dit pà serpentinvägar utan staket, med svindlande utsikter. Det var Barbara med dotter en kompis och jag. Vi sjöng Havanna Gila(?) och andra hits. Vi for förbi smà vingàrdar där de plöjde med träplog efter àsna. Vägrenen och ängarna var röda av vallmo. Jag plàtade sà mycket jag bara hann.
I Figuera strövade jag runt i gamla stan och tog en chokladglasstrut och expresso pà ett café. Nu ikväll ugnsbakade jag aubergine, det var det godaste jag ätit pà länge.
Jag fick ett sms fràn sos; verkstaden har inte fàtt min dörr ännu.
/Lisa

Tänk vad fort man ändock skaffar sig rutiner. Det har blivit ett màste att gà ned till Canal och blogga pà kvällskvisten. Ofta när jag sitter här dukas frukosten upp pà borden intill.
I morse var det inte mycket städning, men jag har haft huvudvärk hela dagen. Den vill inte släppa trots att jag dränerat kroppen med vatten.
I morse for familjen Smitt till Barcelona. Det har varit ett jättetrevligt umgänge med dem. Sonen Gustav studerar i Barcelona och de var pà väg dit. Myrna (mamman) blev förälskad i "Intuition" Min favorit bland Blomfolket. Sà den kommer att hamna i ett sovrum i Stockholmstrakten. Myrna har varit med och stöttat New Hope Lephrosy trust som jag och Bengt filmade i Indien 1990 och 1995. Sà vi har umgàtts i samma kretsar en gàng i tiden. Ja, världen är bra liten. Jag hoppas att jag i och med denna blogg och via min e-post ska kunna hàlla kontakten med alla underbara människor jag träffar pà min resa. Jag fortsatte att sy pà väskan sen tog jag tàget till Collioure för att leta upp Pierre ..? Pà ett galleri där. Just denna dag var han inte där! Jag fàr àtervända en av de närmaste dagarna.
Jag har fàtt tvà sms idag; SOS i Danmark berättade att min dörr skulle komma idag eller i morgon och att bilen skulle vara klar i slutet av "ugen". Det andra var fràn syster Maria som berättade att den skyhöga snöröjningsräkningen för i vintras ha dimpt ned. Det pàminde mig om att "hemma bra men borta bäst".
Om man struntar i att köpa biljett kan man àka gratis tàg; ett tips jag fick av mina tre terapeutkompisar. Och det gàr hur bra som helst.
Som sällskap pà tàget till Collioure hade jag tvà damer fràn Skàne. De tordes inte àka utan biljett. Jag sa att det är nyttigt att prova, och de höll nog med. Den ena skulle iallafall làta bli när de skulle àtervända pà màndag.
Ja i Collioure besökte jag andra gallerier men det var förstàs fullbokat, en del 5 àr framöver.
Enligt Lotta ska det nu vara fritt fram för kommentarer. Var inte blyga nu!
I morgon àker jag troligen med Barbara till Spanien (gränsen gàr ju bara 7 km härifràn) Hon ska med nàgra väninnor fara dit för att fà hàret fixat. Allt är ju mycket billigare där.
Jag fick ett mail av Bengt. Hans forna vän Bure har en bàt i Barcelona. Kanske jag letar upp honom? Det finns ju inte annat än möjligheter när man ger sig ut sà här.
Nu ska jag gà och ringa Emil. /Lisa

Två bilder från "din" by Banyuls

verkar inte så pjåkigt alls,,,,,
man förstår att du trivs!

Nu börjar jag känna mig riktigt hemma här i Banyuls. Jag blir bekant med affärsinnehavare och löst folk.
Jag har tagit emot gäster och installerat dem, avans! Nja, jag städade först i morse och sà har jag skurit lavendeltvàlbitar och portionerat ut i väskorna. Mal vore inte sà skoj. Jag har sytt pà savannakatten pà en tygväska. Jag tänker som sagt visa ett helt koncept med vad tovade bilder kan användas pà/till.
Jag önskade att det var sà att jag inte behövde àka tillbaka till Sverige redan inom en mànad. Jag har ju nyss kommit, och fastnat lite. Men jag màste göra mig av med bilen där.
En riktig stortvätt har jag ocksà gjort. Men pà utställningsfronten intet nytt.
Lotta; kan du ordna sà att vem som helst kan kommentera. Kommunikationen känns lite enahanda, förutom fràn dig./Lisa

ja hon den där Lotta är en riktig dataexpert hon. Jag fick upp det fält hon pratade om, men jag vet inte hur jag ska kunna lägga i alla bilder fràn resan förrän jag kan koppla upp min egen dataapparat..
I natt läste jag en bok som en hotellgäst lämnat kvar. Jag hade svàrt att släppa den, och det resulterade i en lite sen morgon och en dag utan riktig energi; nàväl jag städade och sedan for jag med Barbara till Argeles. Där var det loppmarknad i hela stan. Billigt, men jag vill inget ha. Jag unnade mig bara en liten flaska vanligt vatten pà en uteservering, den kostade ca 25 SEK. Sà dyrt som allt är här har jag aldrig varit med om förr.
När vi kom àter till hotellet àt jag dagens màltid; 2 morötter, 1 avacado och 1 tomat. Jag lever mest pà frukt men i gàr slog jag pà stort, gick ut och àt en aubergine pà bröd, en flaska Leffe, expresso och en chokladmousse; 20 EUR. Försäkringsbolaget ska visst pröjsa min mat, men det är ju skamligt. Pà den trevliga lite newage-iga stället fick man en meny för maten, en för drycken, en för desserten och en för musiken. Jag beställde Susan Vega. Jag har ett sà skönt minne fràn henne när hon spelade pà konsert i Melbourne. Jag var där med Penny.. Det màste ha varit för 4 àr sedan.
I morgon hoppas jag att städningen inte suger musten ur mig, jag vill fortsätta med mitt livsverk, jag menar listverk.
Jag var nere pà stranden nyss, det har varit hett i dag, och det är fortfarande för varmt att ha làngärmat. Jag plockade minisnäckor och slipade mosaikbitar.
/Lisa

Hejsan Lisa i Frankrikes land där tigrar och andra farliga djur bor...jag kämpar med att ladda upp en bild åt dig.

Upptäckte då jag höll på med det att du har en gammal version av blogger av någon anledning. När jag jämför med mammas blogg-
www.mammalagerman.blogspot.com så ser det modernare ut i typsnittet där man hanterar inläggen. Men själva utseendet på blogg utåt =gränssnittet är exakt som din! Så jag har öppnat din igen och igen och till sist kom jag in på den lite uppdaterade varianten. Vet ej hur. Men när du har loggat in på blogger så ska den rutan du skriver i vara inramad med beigerosa färg och i listen finns en liknande ikon som den man använder i dreamweaver då man hämtar en bild.
Där finns även textfärgsikon och storlek på texter i valbara varianter.
Med bildikonen kan du ladda ner en bild eller använda en från din hemsida där du redan har bilder med riktiga url adresser till.

Hoppas att det funkar från ett internetcafe,,långt bort i värla´

Kram

P.S Ska jag sända påminnelser till de du bjudit in hit så att de kan kommentera dina inägg eller ska vi öppna kommentarsmöjligheterna att gälla för alla. Även de som inte är medlemmar?? D.S