Igår hade jag vernissage i Lindesberg på Kingsgården. Jag hade med mig en halvfärdig kotavla, tvättbrädan, nyinköpt grön plastbalja från Ljungbergs Div.handel i Löa, såpa och lösull av olika sorter. Vädret avgjorde att jag hade min demonstration inne i galleriet. Det var inte så mycket folk, men de som lyssnade var verkligt intresserade, så det var givande även för mig.
Kossan är beställd så det var ju effektivt att demonstrera med den, och samtidigt tova den klart.
Jag fick ett samtal från Naturens Hus under demonstrationen. All personal var visst inte informerad om när kunderna kunde hämta sina alster där. Det är ju bara att ta med tavlorna direkt, så kan jag tova fler och fylla på utställningen. Det har nu gått flera stycken, och jag har även en del önskemål/beställningar. Min favorit gick förresten allra först på Kingsgården. En vuxen blåklädd älva som håller två små dimälvor i sina händer. Den kommer jag att sakna.
Det här vädret.. Nej, nu får Sverige visa en bättre sida.
Jag plockar i ordning saker och kläder i torpet. I dag ska jag få hjälp att hämta Emils säng i hans sommarstuga av min kompis Hovslagar-Bibbi. I morgon åker jag till Stockholm för att sedan plocka upp Emil på Arlanda lördag kväll. Så några dagar i storstaden igen. Det känns som det är dags.
Jag har testat att göra intovade tvålar som doftar ros. Motiven är rosor av silke och merinoull. Det blev väldigt lyckat och Eva på Kingsgården ville gärna sälja dem. Tvålen löddrar igenom ullhöljet som då fungerar som en tvättlapp, helt enkelt. När tvålen tar slut kan man klippa upp den i änden och lägga in en ny tvål, eller använda den som mobiltelefonfodral(!) Smart va?
Vad ska jag kalla dem? Tvålkramare..? Tvålfager..? Rosentvålkuddde..? Soap cover..? Tacksam för förslag! /Lisa

Country&Western kväll. SommarSverige!
Krabbspindlar med flugfångsti Lottas trädgård

Naturens Hus. Husbilden är ett fotomontage. De andra bilderna har min kompis Annika tagit. Annika hjälpte mig att hänga. Tack!

Lottas lilla fina stuga som jag lånade när jag kom. Min resekamrat vid hennes lada.

Från Skåne.. Det lilla Svenssonska torpet och dottern Emelie på väg till Sambatåget. Poolen är på baksidan av huset..

Nu är båda utställningarna på plats. Jag har ägnat all tid och ork med att kånka med mina och Emils saker. I torpet som vi ska låna den här tiden finns inga skåp eller garderober. Det blir en konst i sig att placera saker så det inte bara ser stökigt ut.
Fotbollsmatchen dröjer sig kvar med ett starkt vemod. Jag såg inte målen, jag badade i en tjärn i skogen när matchen började. Jag skulle ha fortsatt med det.
På tisdag ska jag demonstrera tovning vid Kingsgården. Om det är bra väder står jag utanför med såpavatten. Vid dåligt väder visar jag ullen (och silket) inomhus, och beskriver mer hur jag gör.. Mellan 12 - 13.
Jag återkommer. /Lisa

Jag hann inte mer än sätta upp ulltavlorna på Naturens Hus förrän 3 st fick nya hem.
Det har varit en kringelikrok-väg för att få allt att funka inför utställningen. Färgpatronerna tog slut i skrivaren, jag lånade en annan skrivare som snart ersatte blå färg med rosa. Jag beslöt att det fick duga, trots att det nästan gjorde ont i mig. På midsommarafton ska jag hänga i Lindesberg. På Tisdagen ska jag tova och ha vernissage där. Midsommar brukar inte vara så välbesökt eftersom det är så många andra arrangemang. Men tisdag blir bra för detta. Nu ska jag städa ur torpet jag ska låna, och hinner bara hasta ned dessa rader. /Lisa

Jag vet att jag har bett om det.. Insekter. Insektsbett..hm. Kameran går varm. Jag har även avverkat åtskilliga timmar framför datorn, för att få till häftena som ska ligga på utställningarna. Jag vill inte bara skriva titlar och sätta priser, jag vill berätta mer än så, och det tar tid.
Min kompis Annika, som jag nu blivit granne med, har tagit sig an att sy kanaler på baksidan av tavlorna. (jag hade 15 nytovade alster med mig hem från resan) Annars så skulle jag vara snoigt att hinna med allt.
Det har ordnat sig med boende efter midsommar, och då kan även Emil utgå därifrån. Jag ska nämligen plocka upp honom på Arlanda den 28 juni. Nu är jag hemma hos syrran för att vattna i växthus och i kaninburar. Sen ska jag på musikfest vid Kafét. Eftersom det är country & western musik så kommer jag att ikläda mig indianskrud.
/Lisa

Nu har jag återvänt till ursprunget.. Det är underbart, men också uppenbart att det är bara i denna sköna sommartid som jag vill vara här. Jag hälsar på Astrid (jag lånade hennes hus innan resan) och har precis pyntat över sluträkningen på mitt boende här till hennes konto.
Jag ångrar att jag inte accepterade det erbjudande jag fick av Lotta; att bo i hennes stuga över sommaren. Jag har tillgång till den nu fram till midsommar. Och jag njuter så jag nästan spricker efter ett dygn där. I skogskanten på en kulle med utsikt över Norrmogen (sjön).
Jag träffade Thomas på Naturens Hus, och det var ett fantastiskt ställe som jag ska få ha sommarutställning på.
Jag var förbi vid Kingsgården i Lindesberg, och min utställningstid kommer att innefatta Lindekul-dagarna. Ev. kan jag tova utanför, så man kan se hur jag bär mig åt. I så fall den 1:a Juli.
Kafét här i Löa är helt otroligt trivsamt. Jag ska dit och kolla Sverigematchen på storbild i kväll och träffa "alla".
Jag har jättemycket att förbereda inför utställningarna, så det kommer att bli väldigt lite tid för socialt umgänge. Jag återkommer när jag har chansen till internet. /Lisa

Solljuset släpade över daggfriska klöverängar där kor och hästar betade. Jag tänkte t.o.m ordet "Fosterland". Jag anlände Sverige i den absolut vackraste tiden på året och dygnet.
Hemma hos Svenssons väntade middag ute på terassen. Gården exteriört och interiört vittnar om att båda har inredning som profession. Man kan bara häpna. Jag ska vid senare tillfälle lägga in bilder därifrån.
Nästa dag började med ett dopp i poolen, sedan frukostkaffe på verandan. Emelie och Yvonne skulle på samba-karneval, Emelie delta och Yvonne se på.
Nu hade jag en lätt bit kvar av resan. Upp till Örebro. I Markaryd, alltså bara efter några få mil var det ett X över Stockholmsskyltarna. Följ orange markering. Jag och ett antal polska långtradare åkte sedan runt och provade alla tänkbara utvägar. När det gått mer än en timme, och jag nästan flöt bort av värmen så åkte jag in till ett par långtradare som stod och blev pålastade med husdelar. De pekade på motorvägen och sa att det är bara att köra. En av männen sa att de skulle ut på den vägen så jag kunde hänga på. Tack och lov. Sedan åkte jag samma snurrvändor igen, men nu mellan två, lika förbryllade, långtradare. Till sist kom vi dock ut på vägen, och då hade det gått ytterligare en halvtimme!
Jag tog en kort rast vid Gyllene Uttern vid Vänern, sedan upp till Lottas lägenhet i Örebro. Hennes son var hemma så jag kunde ringa upp hennes mobil. Hon kom nyklippt och solbränd med nyinköpta skor, shorts och t-shirts som ska bli hennes arbetskläder i glassbaren. Vi åt i hennes blomstrande trädgård och tvättade mina reskläder och överkasten som ska ligga på sängarna i Rävnäs. Jag behövde även ta med hennes skrattduva, som hackar på sina syskon och måste ha ett annat sommarhem. Pipi hade dessutom parat sig med sin syster, så hon låg envist på sina ägg i kolonin på väster i Örebro. Vi cyklade dit och hämtade honom. Den lilla transportburen passade precis i barnsadeln. Krogen, där vi stannade och tog en öl, hade inget emot att Pipi satt och skrattade på en stol bredvid oss på uteserveringen. När jag hoppade upp på cykeln igen fastnade klänningen i burlåset. Lotta sprang bredvid mig och lirkade loss mig. Jag kunde inte stanna för då har jag haft sönder klänningen ännu mer, eller blivit hängande och ramlat med cykeln. Vi kom hem sent och Lotta skulle upp tidigt till jobbet i Fellingsbro.
Hon åkte innan jag började skriva detta. Jag ska ut till Naturens Hus och se vad som kan passa till utställningen, och sen proviantera på en österländsk matvaruaffär. Min kompis Annika behövde varor som jag ska ta med till Gammelbo, där hon har sitt sommarhus.
Det är mycket blandade känslor nu. Jag behöver landa efter min resa.
Söndag i midsommarhelgen ska jag hänga utställningen på Kingsgården i Lindesberg. Den kommer att vara där under ett tredagarsjippo som köpmännen anordnar i staden, så sannolikt kommer det att vara mycket folk.
Nu är det dags att plocka ihop bagaget för sjuttioelfte gången.
Min resa är inte över, den har bara börjat. Den kommer nog inte att fortsätta i bilen. Opeln har blivit en kär resekamrat som har fått utstå mycket, jag har inte hjärta att sälja den på en gång. Jag har verkligen njutit av att köra och jag har verkligen behov av bil ett tag till, på skogsvägarna mellan Rävnäs och utställningarna.
Bloggen kommer att fortsätta. /Lisa

Jag är hos Lotta i Örebro. I morse hos Skåne, i går morse lämnade jag Luxemburg. Jag blir alldeles yr när jag tänker på det. Totalt har jag kört 6400 km på min resa.
Jag lämnade Gonesse, tog farväl av huset som liksom trädgården aldrig nog kommer att bli sig lik. Emil kom hem och tog adjö, öppnade grinden mot gatan och jag svängde ut på nya äventyr. Jag snurrade runt i de norra förorterna som vanligt, innan jag vid en av tullarna fick en rätt beskrivning på färdriktning. När jag stannade strax före Metz på ett rastställe hörde jag ivriga kommentatorröster. Fotboll! Det var slutminuterna på England-Paraguay. Jag satt med ett gäng spanjorer i cafeterian. När det gått en stund visade de en bild på Svennis. Han är svensk, påpekade jag stolt. Nej Sverige spelar klockan 6. Det är England som spelar. Jag försökte förklara att tränaren är svensk. Nej dom spelar klockan 6 sade de lite medlidsamt...
När jag lämnade dem dök nästa vägskylt upp. Herre min je, tänkte jag. Är det 41 mil kvar.. okay, då tar det 4 timmar till. Men de menade inget annat än kilometer, för till min snopenhet var jag strax framme. Sen åkte jag runt i centrum 4 varv, så jag missade avsparken i Sveriges match. Jag hittade fram till Majvors lägenhet och fick njuta av livets goda i form av mat, dryck, sköna duschar och annan lyxtillvaro. Det blev inget riktigt focus på matchen, för vi pratade så mycket, och radioreferatet var stundtals svårt att urskilja, speciellt när reportrarna blev ivriga.
På en välbehövlig kvällspromenad befann vi oss plötsligt på en uteservering sent på kvällen. Då beslöt jag mig för att stanna ytterligare en natt. Sommaren hade precis anlänt till ljuvligt Luxemburg och jag blev dessutom erbjuden att följa med på en utställning om människokroppens anatomi dagen därpå.
Majvor har jättetrevliga vänninor, som jag fick träffa. Elisabet, hennes granne kom upp till Majvors terass där vi diskuterade svenska politiker, ödet och livets goda. Dessa diskussioner fortsatte även på kvarterskrogen, som vi avslutade dagen på.
Dagen därpå for jag tidigt iväg. På natten hade jag en sån där otäck blixtexplosions upplevelse, som verkar vara en effekt av blixtvisiten jag hade för några år sedan.
När jag började köra tyckte jag att det stank bensin, men glömde snart bort det. Av en tillfällighet tittade jag på bensinmätaren. Den skulle stå på topp, eftersom jag tankade i Luxemburg när jag anlände, men den hade sjunkit dramatiskt. Var min blixtexplosionsupplevelse en föraning på att bensintanken skulle explodera!? Jag körde in på närmaste parkeringsficka trots att jag bara hunnit 3 av 100 mil. Jag gick runt bilen och sniffade, kollade om det droppade, men det var verkligen inget skumt, så jag for ut på motorvägen igen. Jag kom 300 meter, sen var det stopp i trafiken. Vi fick stå och vänta i 2½ timme innan de hade röjt för en svår olycka som just inträffat. Om jag inte kört in på parkeringsfickan så hade jag troligen varit inblandad. Ja, vad ska man tro? Bensinmätaren sjönk inte mer förrän den borde, så vid halvtank började den röra sig igen efter bensinåtgången.
Eftersom stoppet var så länge, så tog jag ingen rast längre än tid för toalettbesök och bensinpåfyllning. Jag var i Tyskland under fotbolls VM, men jag såg inget annat än vägen och bilar. Färja i Puttgarden, swisch genom Danmark och precis när jag körde av bron i Öresund ringde mobilen. Det var Emil som hade haft samtalet med läraren. Hon sade att han har kapaciteten för att bli en riktigt stor skådespelare. Han var alltså antagen. Men inte Mireia.
Jag grät en snutt innan jag körde fram och betalade broavgiften, det gjorde jag med glädje. Tulltjänstemannen tyckte att jag hade för lite att förtulla. Ja, jag vet men jag tänkte inte på att jag skulle köpa med mig något.
Sen anlände jag till ett förföriskt vackert Sverige och Skåne. Forts följer /Lisa

I gàr satt jag hela dagen och förberedde utställningarna i Sverige pà datorn genom att frilägga bilderna och namnge dem. Jag började även att besluta om vilka tavlor som skall hänga var. Jag màste ju se utrymmet pà Naturens Hus innan jag kan defenitivt ta alla beslut. En innesittardag fastän vädret stràlar. Det skulle inte ske i Sverige.
Nu har jag pratat med Majvor och "Skàne" som är beredda att ta emot mig. Just nu väntar jag bara pà att Emil ska komma hem och säga hej dà. Han var pà party med alla klasskompisar i gàr kväll/natt. Han berättade att det var mycket tàrar men ändà en oerhörd gemenskap trots att de konkurrerar med varann. Vissa àterkommer inte till hösten. Màndag är domedag.
Jag har packat bilen. Den nye ägaren kom med 20 fràgor, det är inte sà bra idé att bombardera mig med närgàgna fràgor innan frukost. Han är fràn Pakistan, kanske det inte är oartigt i hans kultur att fràga pà det där viset. Jag svarade inte mer än pà fràgan om jag skulle ta med min son.
Jag vet inte när jag kommer att kunna blogga härnäst, kanske hos Lotta i Örebro. Jag ska stanna en natt hos henne där, sedan lànar jag hennes sommarstuga i Gammelbo, Rävnäs, fram till midsommar. Jag ser fram emot att bo för mig själv nàgon vecka.
Nu ska jag ut pà vägarna igen, och det är nàgot som jag riktigt gillar. /Lisa

I gàr for jag in till city och Emils skola där han plockade upp mig. Klasskompisarna var samlade pà ett Café som till hälften làg utomhus pà en solig bakgata. De flesta har framfört sina movements och man kunde se att de diskuterade dem, för rörelserna känner jag ju väl till. En positiv och uppsluppen stämning trots att de ju konkurerar med varandra om de àtràdda platserna i àrskurs 2. 70 av de som skrivit upp sitt intresse ska bli 30 vid nästa läsàrs början.
Vi tog nàgra öl och konverserade sedan uppmanade Emil alla att följa med pà picnic vid floden Seine. Pà vägen dit införskaffade vi oss det vi sedan kalasade pà, baguetter, ostar, vin, jordgubbar och frukt. Det var en sà ljummen och skön kväll med sàng och samtal om framtiden och livets utmaningar. De har ju alla valt en väg som innebär en massa osäkerhet.
En kille fràn Wales är med och anordnar en tovningsfestival med utställningar och workshops i Wales. Jag fick en inbjudan att delta med mina alster. Det làter ju för underbart för att vara sant. Evenemanget slàr upp sina portar den 2:a juli. Jag kan nog inte vara med fràn början, men nàgon vecka senare kan jag ju haka pà. Jag ska kolla in den hemsideadress jag fick och se hur det blir. Mina pengar tryter i allt snabbare takt och jag màste ju fà in nya för att resa vidare.
Vi kom hem sent och tidigt i morse blev jag väckt av Tristan. Den nye ägaren ville att jag flyttade in bilen sà de kan komma in i trädgàrden för att lasta i vad de röjt ned. Barsk stod han och väntade pà mig och vinkade överdrivet mig nàgra meter fram.
Sà nu är jag instängd! Jag hade tänkt att àka pà förmiddagen eventuellt, men det blev ju omöjligt; skàpbilen stàr övergiven - ägaren kanska har àkt till sitt jobb?
I morse var det full karusell inne i huset. Tristan hade sin bror till hjälp och tömde sitt rum. Gonesse-epoken gàr mot sitt slut, det känns vemodigt. Han lämnade till min lättnad kvar datorn sà jag kan ordna överföringar och annan planering. Emil och Mireia skulle iväg till skolan, men han och jag behövde lösa en del praktiska ting inför min avresa sà Mireia àkte in själv. Sara var som vanligt trött och jäktad när hon skyndade iväg, nu var hon ocksà förkyld. Hon regisserar sin egen pjäs samtidigt som hon spelar med i flera av de andras. Slutprovet.
Emil ska medverka i tvà kortfilmer i Normandie sista veckan i juni. Han ska bli mördad till klassisk musik i den ena, i den andra vet jag inte.
När jag var i hans àlder blev jag halshuggen varje föreställning i teatern Sol-Lisa.
Jag hàller pà att packa ihop mina prylar för i morgon far jag mot nya äventyr. Det ser jag fram emot. Jag undrar om det skulle vara idé att kolla in Tyskland.. Jag àker ju iallafall igenom.. jag fàr se./Lisa

Jag fick mail av Sebastian igàr. Det var lustigt för just innan jag öppnade mailboxen tänkte jag pà honom. Han var àter i Tyskland och màdde bra. Anledningen till att han inte dök upp pà vàrt möte var att när han àterkom till sin bil pà festnatten väntade nyckeltjuven tillika utpressaren pà honom. Liftaren ville àka hem till Tyskland sà Sebastian körde hem honom! Ibland har man lite svàrt att förstà, men det kan ju ha varit Sebastians flickvänslängtan som avgjorde?
Eftersom Emil ville att vi skulle göra nàgot tillsammans innan jag àker, sà ska jag möta upp honom vid skolan idag. Jag har ingen större bràdska men han föreslog att det skulle ske idag. Sà det är dags att planera hemresan.
Majvor i Luxemburg svarade att jag har "min" säng till förfogande. Hon àker inte till Sverige förrän nästa fredag, det var ju ett flyt för mig. Skàne har inte hunnit svara ännu, men jag vet att det brukar köra ihop sig i skolavslutning/examen/konfirmationstider för barnfamiljer. Jag har ännu inte bestämt om jag àker raka vägen upp till Löa. Jag màste ju ha nàgonstans att ta vägen även där.
Jag har tovat pà morgonen, jag är inte riktigt nöjd över resultatet. Jag är fortfarande trött i armarna och stel i nacken. Fàglarna i den forna trädgàrden försöker flytta över i grannträdgàrdarna, det innebär en hel del uppstàndelse. Har smàfàglar revir? Tidigare höll den lummiga grönskan jorden i sval skugga. Nu har gräset torkat bort och jorden är torr med sprickor. Jag känner ett vemod över detta och tycker sà väldigt synd över de pipande fàglarna. De stora fläderbuskagen ligger ned och blomkorgarna är bruna sà det finns inga insekter varken till smàfàglarna eller mig. Nu ska jag ta itu med tvätt. /Lisa

Det är högsommarvärme, fàglarna kvittrar pà rishögarna - det som àterstàr av deras hem i trädgàrden. I gàr rev den nya ägaren ned murgrönan fràn fasaderna. Han ville gà upp pà övervàningen och klippa fràn fönstren, enligt avtalet fàr han ju inte gà in här ännu, men jag kunde ju inte neka honom det. Jag tror inte att han är tjuvaktig.

I gàr tovade jag hela dagen sà jag kan knappt lyfta händerna upp till tangentbordet. En nöjd känsla. Inspirerad av de ljuvliga rosorna fràn parken jobbade jag med silke uppblandat med merinoull för att fà fram lystern i kronbladen och de fluffiga pälsarna pà hummelbina.

Det hade gàtt oerhört bra för Emil pà sin uppvisning. övergàngarna var sà överraskande och finurliga att t.o.m lärarna satt med ett leende pà läpparna. Även Mireia var nöjd med sin uppvisning sà det var tvà lyckliga och mycket trötta personer som damp ned vid middagsbordet.

Det börjar bli dags att tänka pà vidarefärden. Men nu när det fungerar sà bra att jobba här sà har jag lite motstànd mot att sätta mig i bilen och àka mot Svedala. Nu har de vaknat, jag gàr ner och tar en pàtàr. /Lisa

Rodinparken.

Jag följde med Emil till Svenska ambassaden för han màste förnya sitt pass. Precis innan vi kom fram sa jag -Hoppas det inte är stängt, det är ju numer helgdag i Sverige den 6:e juni, Sveriges nationaldag. Det var stängt.
Emil àkte till sin skola och jag gick in pà museum. Rodin park och museum. Skulpturerna var verkligen fantastiska. Kràs och spetsar sà skira fastän uthugget i sten. Människokroppar i absolut harmoni, ömhet och närhet, len hud - ocksà i sten. Byggnaden i sig var sà otroligt vacker med luftiga rum och vackra trägolv. I rummen fanns flera meterhöga speglar sà man kunde se skulpturerna fràn alla hàll. Höga fönster med sommargrönska fràn den omgivande parken.
Oj vilka rosor. Jag fotograferade slut pà bàda batterierna och bàda minneskorten. Jag har aldrig sett sàdan màngfald av rosor. Till min lycka gillade även hummelbina dem. (Jag vet inte om det är humlor eller bin).
Tyvärr vill inte bloggen ta emot mina bilder, jag fàr försöka en annan dag.
I gàr var det helgdag här sà affärerna var stängda, men idag lyckades jag bättre. När jag kom tillbaka och ställde mig här utanför sà kom en granne och sa att jag inte fàr stà pà den sidan av vägen. Han tyckte att jag skulle stà pà motsatt sida och blockera den grannens utfart. Jag blev helt stressad, vart skulle jag stà?? Dà kom den nya ägaren till det här huset och öppnade trägrinden till trädgàrden och vinkade mig rätt genom den trànga passagen. Sà nu ska det vara lugnt, han är riktigt snäll, den där kalhyggemannen.
Emil kom hem och hade handlat lika som jag.
I morgon ska jag tova hummelbin och rosor./Lisa

Emil pà Mireia i parken. Emil blir gratulerad av sin sambo Sara och hennes pojkvän Pablo efter teaterdebut.

Mammut nu och innan graviditeten.

Nu har jag hittat det jag behöver, sà jag har kommit in i ett arbetsflyt. Vädret har varit underbart och här är det gôtt à vara. Jag har även fotograferat och filmat Emil, Mireia och insekter. Jag följde med dem till en park där de kunde hjula och stà pà händer pà slätt och mjukt gräs och där även insekterna trivdes.
Mina händer är lena av ullen och solbrännan har fàtt en àterställare.
Jag har ju varit här nu nàgra dagar och sett hur Emils movements har utvecklats. Man förstàr hur noggrannt hann nött pà varenda rörelse, blickuttryck, fotvinkel, viktförflyttning.. Han är perfektionist, och det har verkligen gett resultat.
Den nya ägaren till huset bröt mot reglerna och var här med tvà man och jobbade med yxor. De har ju förvandlat den underbara trädgàrden till ett kalhygge. Jag gick ut och tovade, dà kom han fram och ville veta om jag bor i Sverige, om jag har ett jobb där och om jag har en man där. Jag svarade nej.
Jag sade att jag var förvànad över att de var i trädgàrden fastän det är helg. Han svarade att han har inte tid i veckorna. Kan jag vara i trädgàrden i morgon ocksà dà, fràgade jag. Ja du kan vara här en mànad om du vill, du verkar vara en nice person, sa han.
Sà det är ju jättebra. Emil är upptagen till onsdag, sen kunde han och jag göra nàgot tillsammans inne i Paris. Sà fram till dess kan jag arbeta med mitt.
Just nu är Emil pà bio med Mireia, han àterkommer i morgon kväll. Jag ska làta Sara kolla flygtider till Sverige och London därefter tänkte jag lägga in lite bilder.. /Lisa

I dag har jag tovat, handlaget finns där men var, i vilka väskor, hittar jag det jag behöver? (pust) Att leta hör defenitivt inte till mina favoritsysslor. Speciellt inte när kreativiteten och idéerna vill flöda. Men vädret har ju varit underbart och de nya ägarna har inte tillträde till trädgàrden pà helgerna.
I gàr for jag med tàg och metro till skolan. Jag betalade färden trots att alla grindar stod öppna. Vi är kvitt för vägtullarna, resonerade jag.
Eleverna var uppdelade i 9 grupper och hade olika teman. De hade ytterst lite rekvisita och gjorde istället "ommöbleringarna"
med geniala trix. T.ex en grupp var torghandel. Först var tvà vita skärmar bakdörrarna pà en skàpbil som backade in pà torget, de öppnades och smà trälàdor lastades ur. Sedan vek man ner skärmarna och använde dem som torgbord och regnskydd. Men framför allt sà använde eleverna sitt kroppsspràk för att skildra olika scenarier. För mig var det ju perfekt eftersom jag förstod det mesta utan att kunna spràket.
Emil sàlde damunderkläder. Det här var första gàngen han stàtt pà en scen inför publik utan att vara sig själv och han var superb. Det är defenitivt hans framtid.
Efteràt sà följde vi med alla till en pub och där stannade vi till sista metron skulle gà till Gonesse. Jag börjar bli bekant med flera av Emils vänner nu. Det är ju tredje gàngen i àr som jag är här. De är sà trevliga och vill att jag ska komma och hälsa pà dem i de olika länderna. Jag hoppas att det kan bli sà.
I morse àt vi frukost i trädgàrden och sen spelade Emil nàgra nya làtar som han lärt sig. Det kändes sà himla bra med allting, ibland gör det ju det. När man bara vill vara här och nu, och kan det ocksà.
Jag àkte och handlade, Mireia, Emil och jag àt en sallad innan de for iväg till en park för att öva "movements"; Det är ett prov som dom, en och en, ska visa upp för sina lärare. Rodd, staka flotte, simma.. Jag tror det var 14 olika rörelser med motstànd, kraft och koordination. Det är en fröjd att se. Imponerande. Lika viktigt är övergàngarna med viktförflyttningarna i kroppen.
Emil skulle fà mig att göra själva uppvärmningen inför den, jag provade men sen tyckte jag att det nog var bättre att jag tittade pà.
Jag ska laga middag, för Emil kommer hem i kväll. /Lisa

I gàr när jag skulle àka och handla hängde min yttre backspegel pà trekvart. Det var till min lättnad bara att trycka tillbaka med kraft. Det är tràngt att passera, och i morse kom nàgon in här och bad mig flytta bilen till andra sidan. Där var det ju fullt, men längre fram pà denna sida körde jag upp helt pà trottoaren som de andra har gjort. Gàngtrafikanterna kan man icke ta hänsyn till.
Emil kom hem sent igàr, men à andra sidan gick han tidigt i morse.
Det är kallt i huset (som vanligt). Pannan har ju lagt av och därmed inget varmvatten. Jag tvättade hàret och kroppen i en liten plastbalja med hett kokvatten, de delar av mig som inte rymdes under det varma vattnet blev isande kalla.
I dag fick jag fatt i handläggaren pà försäkringsbolaget. Hon ska vara redo att prata med mig pà màndag.
Jag gläds àt att ha fàtt utställningen i Örebro, om det är lugnt i trädgàrden sà ska jag tova lite under dagen. Solen skiner idag, men temperaturen är inte hävlig. Klockan 18 sitter jag bänkad pà Jaques LéCoq (stavning?) och ser min son i en föreställning om damunderkläder! /Lisa

Smàdjur i Paris.

Fotomodellfoton

Barcelona. Jag framför Medelhavet och Marina pà Kahiko

Nu har jag köpt kattsand och kattmat. Lilla Mammut ska föda när som helst sà jag är barnmorska i beredskap. Jag har träffat den lille busige unga kattan förut, men hon är totalt förändrad i sitt lynne nu. Hon sover pà mig om nätterna och är sà lugn och kelen.
I örebro intill Svartàn har man just invigt Naturens Hus. Veckan innan midsommar ska jag hänga upp sommarutställningen där. Tur att jag inte sàlt sà mànga alster pà min resa. Det kommer att gà àt till de utställningar jag kommer att ha i sommar i Sverige.
Under tiden hoppas jag att kunna producera flera.
Trädgàrden här är inte ockuperad av de nya ägarna, men vädret är inte inspirerande.
I gàr kväll hade jag och Emil en riktigt trevlig samvaro. Han spelade gitarr och sjöng och berättade om episoder fràn sina spelningar. Han är The entertainer personifierad. I morgon ska jag fà se den föreställning jag kom för att se.
Till Convent Garden i London var det visst ett àrs kö, dà har jag nàgot inbokat ocksà nästa sommar. /Lisa

Jag följde med Emil in till Paris vid lunchtid. Jag hade betalat sà mànga extra vägtullavgifter igàr, sà jag köpte ingen tàgbiljett. Jag hoppade jämfota över spärren och blev stoppad av en kontrollant!
Jag vet inte hur jag förklarade och ursäktade mig men Emil kom till min hjälp och sa att jag gàtt in fel och inte alls hade tagit tàget. Han accepterade vàra förklaringar men sàg lite sträng ut.
Jag kommer nog inte planka nàgot mer.
Vid Gare de Nord tog vi violetta linjen pà tunnelbanan. Emil hoppade av vid sin skola medan jag fortsatte metron nàgra stationer till.
Jag hittade en park vid Saint Michael som bjöd bàde pà blommor och insekter. Solen tittade fram och regndropparna, tunga smà klot, skimrade i kronbladen. Jag har kollat bilderna i datorn nu, och jag är helnöjd.
Utanför Notre Dame var det kortklippta breda häckar fulla av oblyga smàfàglar. Eftersom jag kunde gà sà nära räckte kameran till för att ta riktigt bra bilder. När jag blir rik ska jag skaffa mig en riktigt bra kamera och fànga skygga ocksà.
Notre Dame var imponerande, jag följde med strömmen av turister in och gick runt sà länge att jag blev hungrig.
Väl ute igen köpte jag en Falafel som jag kunde ta med. Dà kom spöregnet och jag tog en tugga tryckt intill en husvägg. Den kändes lite knastrig - det visade sig att jag ràkat äta en bit av plastgaffeln.
Sedan metro och tàg tillbaka till Gonesse och skurade golv. Jag tror att Emils hösnuva ska upphöra nu. /Lisa